”Energier” blev inledningsappellen och genomgående tema när LSK:s korvgäng drog in på Skarsjövallen för att storbildsbeskåda LSK:s drabbning mot skånska Eskilsminne IF. På sitt alltid vänliga sätt med personlig dramaturgi ville ”barmästare Sune” få folket i någon form av andlig stämning innan matchen drog igång. Sune hade nämligen i sin vänkrets upptäckt en hen som kunde sia om och påverka LSK matchresultat med hjälp av en ”andlig energikraft” exemplifierad med att hen förutsett storsegern mot Oskarshamn. Även till denna drabbning hade hen uttryckt, att det skulle gå bra för LSK. Sune satte korvagänget i viss extas innan matchen drog igång, men ”Lottmånglare Alf” ville för sin del förlita sig på resultatenergi på plan. ”Parkeringsmästare Kjell” tycktes dock vara med på energitanken och exemplifierade Skarsjövallen som något av fotbollens Mecka.
Så blev det då dags att se om LSK-elvan hade kvar någon energi efter senaste tömningen när matchen drog igång på en solig och grön Harlyckans IP i Helsingborg, samtidigt som regnet öste ner över Skarsjövallen. De senaste tre matcherna mot de blågula Skåningarna hade ju slutat oavgjorda 1-1, så tvivlet fanns där hos folket om den andliga energin skulle räcka till för att ändra på detta. Men som matchen började med ett energiskt spelövertag av våra gröna idoler och 1-0 efter en kvart in nickat av ”Torped Jesper” på hörna till halleluja toner hos folket, som började se mer och mer saligt ut. Kan detta med andlig energikraft vara sant? Men av någon anledning tycktes LSK ha tömt de sista energidropparna till ledningsmålet för det blev inga fler i första halvlek när folket lagom nöjda av spelet, lät pauskorven sig väl smaka.
Det måste bli bättre fart och drivkraft i LSK:s spel i andra om denna lilla ledning skall hålla rådde salig enstämmighet. Men icke så, för det var hemmalaget som kom ut med förnyad energi medan LSK till synes något avslagit tycktes förlita sig på att den andliga energin skulle greja en ny trepoängare. Storbildskommentatorn, som under hela första halvlek lyft upp LSK som seriens verkliga superettanlag, började svänga i sin uppfattning allteftersom de blågula pressade på och flera gånger var snubblande nära en kvittering. När så LSK bytte in de ärrade drabanterna Kitic och ”Pangen Jakob” och för dagen ovanligt ospänstige ”Torped Udo” mot ”Joel finlire” skulle det väl bli fart igen på de gröne, som blivit allt osynligare på den gröna mattan. På några få kameraskymtar av ”Tränar Jörgen” tycktes också den sedvanliga pådrivarkraften svaja något. Det blev ingen större förändring av LSK:s spel men lagets starka försvarsspel och målvakt stod pall och ett nästan uppgivet och nu osaligt suckande korvgäng kunde notera att den femtonde segern var i hamn. Om det var med andlig energikraft eller inte så hade LSK visat att man trots mindre bra spel kan vinna matcher och att vägen mot Superettan efter 22 omgångar inte blivit smalare.
Gunnar på Orust
