Dagen började med lunchmåltid inbjuden av Sune Festfixare och lagad av lagets omtyckta ”måltidsmamma” Wenche.  Det gällde ju att ladda upp inför kvällens DM-match mot Lysekils AIK och samtidigt få lite tilltugg om läget i trupp och klubb. Den goa gratängen kråsades till LO utläggning om spelartruppen, ja alla 21 var nu nästan spelklara frånsett ett par med mindre krämpor under omplåstring och dagsfärsk återrekrytering av Ljungskilesonen Erik Lund och kanske en 22.e i faggorna. Erland Klubbfogdes framtidsplaner för ”Camp Skarsjö” skapade nästan halleluja stämning i restaurangen. Supertettanplatsen i princip bärgad tycktes lysa i ögonen på ledare och folk. Men tränare LO från Värmlandsmetropolen Köla tonade ner med något finurligt i blicken.

 

I god stämning efter middagsvilan kom folket lite utglesat till konstgräset och snövallsläktaren för att se de Grönvite klå Lysekilarna gul o blå var det tänkt. Men så blev det inte för de Grönvite, med bland andra Pangen Jakob och Målbästen Robin på massagebänken, hade svårt att få till avsluten mot förre LSK-målvakten Samuelsson och gästerna stod rejält och högljutt emot. Ja första halvlek blev som man säger – mycket skrik och lite ull – och slutade mållös.

Andra halvlek med fräscha inbytare och mål efter fem minuter av Nikolla via flipper i målområdet blev bättre men inte riktigt bra småstönades det från snövallen. LSK tog över spelet mer och mer samtidigt som hojtandet mattades av hos Lysekilarna. Dom höll dock emot och hade ett par farliga framstötar som kunde ha ställt till det. LSK anfall slutade tyvärr som bäst i resultatlösa hörnor och det såg ut att sluta med enda målet när så i slutminuterna Nikolla åter trixade sig fram på vänsterkanten och kunde flippa in 2-0 till LSK tionde raka utan förlust. Men LO har nog fått något att fundera på. För LO som pratat sig varm för ”långa bollar på Bengt” i stället för ”Barcas trixande i sidled” behöver tränas mer för att falla folket riktigt på läppen.

Gunnar på Orust