I vårvindar ljumma drog folket iväg till LSK hemmapremiär mot Eskilsminne IF. Man köpte planbytet och vallfärdade till Vänersborgs konstgräs för att se LSK ta årets första trepoängare. Mött av LSK-funktionärer i entré och kiosk och speaker-Krilles härliga och oefterhärmliga röst kände man sig som hemma på Skarsjövallen. Snålblåsten från Vänerhavet fick dessutom folket att trycka sig ordentligt nära och värmande inför förväntade LSK framstötar i motvinden. Visst undrade man hur det skulle gå utan spelavstängda Pangen Jakob och Vänersborgssonen Snibb och lite nyfikna på LSK nyförvärv Ajdin Zeljkovic från GAIS var man ju också.
Knappt var man bänkad på den välfyllda läktaren förrän Kitic plötsligt lägger sig ner med som synes ont i ett ben och lämnar plan! Inte nog med detta för några minuter senare gör Erik Lund detsamma. Tala om motvind med två skadebyten efter knappa kvarten. Nu är det nog kört snurrade tankarna runt i våra skallar. Men L-O och kompani redde ut stormen med nya friska ben och laget satte tryck på Skåningarna med flera avslut mot mål. Robins och Mollas tre-fyra frilägen var värda ett bättre öde och sved lite otursamt när bollen fastnade i händerna på den hela matchen igenom välplacerade lille spänstige och duktige skånemålisen. De grönvite ville verkligen vara framme med sin till synes nya offensiv med många längst fram för att trycka in ledningsmålet. Men tji, det blev inga mål och första halvlek slutade 0-0 och där Eskilsminne kom fram med några snabba spelomställningar i medvinden men som på sedvanligt sätt reddes upp av försvaret och sista utposten Kaksa.
Andra halvlek följde LSK kända taktiska mönster från försäsongen, nu med ännu mera fart och bredd framåt med fyra-fem spelare i vågtoppen och Nikolla som slingrande ytter och finurliga inspel. De blågula Skåningarna ställdes hela tiden på hälarna framför sin lille duktige. Så kommer det som inte får hända efter timmens spel. Man tappar bollen på väg framåt och en snabb omställning tvingar Kaksa att trycka till en blåguling så hårt att domaren pekar på straffpunkten. Kaksa kastar sig åt rätt håll men bolluslingen smiter in under armhålan och plötsligt står det 0-1 på tavlan, efter en får man säga onödig tavla. Så kommer han då in den nye grönvite Adjin och som efter dryga fem minuter ”frälser oss” då något sorgmodiga med en genomlöpning och strut i mål och 1-1 och det riktigt gungar till i läktaren av folkets ovationer. Chans på chans dyker upp men som vanligt krampar det i avsluten eller så är den lille ivägen och åter två tappade poäng trots 10-1 i hörnvinst.
Lite molokna åker man hem men tar med sig det som gladde. Två skadade försvarsresar kan snabbt ersättas och försvaret håller ändå nästan tätt med Brunkebergs pumpen Jonathan i sitt esse. Den nye Adjin kommer in ” direkt från gatan” och ser till att LSK förlustfria trend håller i sig. Men visst var det synd att den nya offensiven inte gav vinst för hela laget kämpade och stred uppoffrande efter bästa förmåga. Eftersom L-O säger att deras förmåga är än bättre så tror folket på detta och längtar redan efter nästa drabbning och den första trepoängaren.
Gunnar på Orust
