Så var det åter dags för folket att äntra ett nu vinterskrudat Skarsjövallen och se LSK slå Utsiktens BK. Ja nåt annat var det inte tal om för tränare Jörgen lovade ju vid förra hemmamatchen att LSK skulle vinna många matcher innan säsongen var till ända. Men det hade nu inte blivit så under två raka bortamatcher med poängförluster och en bruten segersvit. Det tycktes ha gått grus i spelmaskineriet och gamla vårspelssynder blottades lite skrämmande för ett LSK med superettanambitioner. Nu hade dock folket förväntningar på att maskineriet var ordentligt uppoljat igen och att ”Kiken”, som det mörblåklädda Göteborgslaget kallas i folkmun, skulle få en rejäl omgång och svar på tal efter vårens förnedring av LSK med 4-1 liksom 3-0 förra hösten på Rudalens IP.
Med den förväntan bänkade sig ett något köldhuttrande folk runt slagfältet för att se Robin sätta 1-0 på direkten. Men si han var offside så målet ogillades men ändå fått visa att han var på målhumör. LSK fortsatte att trycka på och mörkblåingarna hade fullt sjå att freda sig. Ja det blev så hårda tag att domarens kort fladdrade som gula höstlöv matchen igenom och som till sist blev rödfärgat och ”good by” för en blåing i slutminuterna på första halvlek. Men nu var vägen till målet upptrampat och eleganten Edin Öy snurrade upp Kikens vänsterförsvar och passade till en fristående Udoh som enkelt kunde vricka in 1-0 efter en kvarts spel och visa att även han var på målhumör. Tvåan kom ett par minuter senare när Robin på en frispark från sin favoritplats strax utanför straffområdet dundrade in bollen otagbar i målvaktens högra kryss. Så var då målfesten igång tänkte folket men det hakade upp sig med avslutsslarv så det blev inga fler mål utan första halvlek slutade lite i underkant 2-0 men där Kiken också fått fresta Kaksa med några värmande skott.
Med 2-0 och en man mer under resten av matchen skulle väl Kiken vara enkelt expierad om bara trean kom. Och trean kom omgående när Robin frispelad av Edin satte bollen behärskat i mål otagbar vid målvaktens högra stolprot och som värmde ett åkarbrasande folk. Nu skall det väl bli måla av troddes det men åter hakade det upp sig precis som om spelarna tävlade om vem som var bäst på att missa målet?? Kvarten kvar av matchen kom så Robins äkta hattrick när han på en kontring sprang från Kikens försvar och elegant lyrade bollen över en åter chanslös målvakt och åkarbrasan kom igång igen hos det efter många missade chanser huttrande folket. Eller för att travestera parkerings Kjell – på samma sätt man gläds över Udohs och Robins målfabrikation blir man lika f-bannad över hur man kan slå bort enkla frilägen. Kanske är det denna blandade förmåga hos LSK som förklarar att man kom på efterkälken i seriestarten? Det blev inga fler mål utan den övertygande 4-0 segern stod sig matchen ut och Kiken hade fått svar på tal och lämnats efter i serietabellen med tre poäng inför de två avlutande omgångarna.
Gunnar på Orust
