Strax före klockan slagit ett samlas vi i Ljungskile för att stiga ombord på bussen med destination Grebbestad. Den alltid lika alerte Sune Björk har tagit initiativ till en gemensam resa till bortamötet mot lokalkonkurrenten. Snart är bussen fylld med förväntansfulla LSK-supporters. Stämningen är familjärt avspänd och du känner med en gång vilken sammanhållande kraft som fotbollen är.
Efter en timmes tur genom det höstfagra Bohuslän landar vi på Siljevi. Planen är inbäddad i lummig grönska. En regntung men välskött gräsmatta breder ut sig i det bohuslänska granitlandskapet. En vacker arena!
Grebbestads sympatiske ordförande Anders Eklund hälsa oss välkomna medan han riggar upp micken till högtalaranläggning. Jag förstår att Grebbestad är, liksom LSK, en klubb där alla hjälps åt med diverse praktiska saker i samband med match. Trevlig stämning!
Matchen drar igång och LSK gör en stabil första halvlek och går till paus med en tvåmålsledning. För första gången denna säsong. Stämningen är hög bland oss LSK-are. Mera dämpad bland Grebbestadssupporterna som verkar färre än oss om man ”känner” stödet runt plan. Grebbestad spottar dock upp sig i andra halvlek. En äldre grånad man gör tappra försök att få igång Grebbestadklacken men gensvaret är klent. Det blir onödigt spännande några minuter före slutet då bolluslingen letar sig in bakom trygge Kaksa. Men vi reder ut anstormningen och tre härliga poäng är inhåvade. Lyckliga kan vi konstatera, att LSK inte har fått stryk sedan Jörgen Wålemark tog över tränarsysslan. Sju matcher i rad utan förlust! Inte konstigt att stämningen är på topp på vägen hem. Den yngre delen av bussresenärerna underhåller med kampsånger från ”den gamla goda tiden”. Det känns i luften att förhoppningen om en ljusnande framtid för vårt kära LSK växer sig allt starkare.
Lika glada som vi lämnar Siljevi, lika besvikna är hemmasupportrarna. Sådan är idrotten. Det är på den andres bekostnad, du skördar egna framgångar. Men jag hoppas verkligen att Grebbestad hänger kvar. Inte bara för att det är trevligt att komma ut i vårt fagra Bohuslän. Vi behöver derbyna mot Grebbestad och Oddevold för att stimulera fotbollsintresset i vår region. För att alla skall bli bättre. Hoppas också att Trollhättan går upp så vi får ännu en publikdragande drabbning.
Vi ses söndagen den 23 september på Skarsjövallen då anrika Åtvidaberg bjuder på motståndet. Är det seriens just nu formstarkaste lag som drabbar samman?
Dela gemenskapen. Kom och kolla!
Erland