Det var med stora förväntningar på nya LSK-poäng vi drog ut i kallblåsten till Sunes korvgryta för att på sedvanligt sätt följa drabbningen på storbild. Förväntningarna skruvades upp ytterligare när en entusiastisk Sune i dörröppningen meddelade att topplagen i serien tappat poäng i sina matcher så nu hade LSK sin stora chans att plocka in försprånget. Med det budskapet satt vi under sakralliknad tystnad i tio minuter inväntande domarens startsignal.
Förväntad match med finlir och målchanser från ett som vi trodde taggat LSK kom på skam då det blev mest spring och spark från båda lagen med litet övertag från LSK. De få chanser som bjöds i första halvlek blåstes av för offside eller ett par resultatlösa hörnor. Men just en onödig hemmahörna där LSK försvaret kommit på efterkälken blev LSK första ”spik i foten” denna dag på ett kyligt Södermalm. Det normalt starka förvaret kom till korta mot de långa hemmaresarna som nickade bollen förbi Kaksa och 1-0. Bästa LSK målchans bjöd hemmalaget på med egen nick i överliggaren. Tysta och lite besvikna summerade korvgänget att det här var inte roligt och att hemmaledningen var så där lagom okey och förhoppningen att LSK skulle rycka upp spelet i andra.
Men det blev inte så utan hemmalaget kunde med strukturerat spel skapa flera farliga hörnor och tvinga Kaksa till en superräddning och ett bortdömt mål innan andra hemmaspiken kom efter ett nytt tveksamt försvarsspel. Ett mål som fick våra gröna idoler att bli smågriniga och tykna i sitt uppträdande. Först åkte Udoh på utvisning och strax därefter fick anfallskollegan Jesper gult kort så tränare Jörgen bytte ut honom för att inte riskera ytterligare utvisning. Jespers ersättare Joakim tackade för förtroendet med att sätta reduceringsmålet 1-2 på övertid. Kvitteringen låg också på lut strax därefter men LSK bäste spelare för dagen Edin filmade till sig ett gult kort och ingen straff så årets andra förlust var ett faktum. Tysta med knuten näve i byxfickan gick vi ut i snålblåsten och svalkade av oss undrandes om laget fortfarande var i sjukläge, för riktigt frisk var inte dagens insats.
Gunnar på Orust
