Så har då fotbollsåret 2019 lidit mot sitt slut och folkets tyckande om LSK:s prestationer tränger på, liksom några funderingar om hur laget skall klara sig i superettan.
För att i någon mån återuppleva lagets enastående säsong följer nedan ett litet koncentrerat om hur folket såg på alla matcherna.
Sammanfattning av året
I LSK sagolika resa inom svensk fotboll har ett par nya kapitel blivit skrivna detta år. Fotbollsikonen Jörgen Wålemark har med en nästan helt nykomponerad spelartrupp åter fört LSK till Superettan.
En trevande inledning av serien har avslutats med en resa av sällan skådat slag där målet nåtts till makalös beundran från landsbygdsfolket som haft nöjet att stå ”vid vägkanten” och heja på.
Med helgonförklarade Aleksandar Kitic sista seriespark och segermålet i serieavslutningen på Skarsjövallen, till folkets och alla spelarnas stående ovationer och kramar, har den femtonåriga ”Kiticsagan” fått ett avslut, så välförtjänt och så få förunnat i fotbollsvärlden.
”Torpedernas” Jesper Westermarks och Aniekpeno Udoh överlägsna skytteligaseger med arton mål var, får manifestera LSK suveränitet som lag, och som på trettio matcher gett tjugo vinster, sex oavgjorda matcher och endast fyra förluster detta nådens år. En potential som lovar gott för kommande Superettanspel och LSK framtid.
Även om folket inte skall lägga sig i, vare sig spelartrupp eller taktik inför kommande säsong, så kan nog spörsmål i dylika frågor åtminstone få folkets tumme upp eller ner. För när man filtrerar bort folkets mest högstämda ”tulipanarosor” och ”svartaste ris” under året så förnimmer man att det sitter en hel del ”fotbollskultur” på läktarna och i Sunes korvbar.
Gunnar på Orust,
som önskar alla krönikeläsare en God Jul och ett Gott Nytt LSK År!
LSK – Lindome GIF 7/4: 1-1
Av olika anledningar så förlades LSK försäsongsspel 2019 på bortaplan, så folket visste knappt något om de många nya spelarna. För att inte tala om vilken taktik tränaren Jörgen Wålemark skulle visa upp i marschen mot seriesegern, när serien drog igång med hemmamatch mot nykomlingen Lindome GIF. Efterhand som matchen fortskred började folket varsna spelidén med långbollning och fasta situationer med långa inkast av nye innerbacksresen Andreas Murbeck. Frågan var om den taktiken skulle ge resultat efter en mållös första halvlek. Andra halvlek blev den första lik med flera LSK farligheter vid fasta situationer. En hörna efter en timmes spel skapade kalabalik i Lindomeförsvaret och ”murbräckan” Jonathan Gustafsson dyker upp och drämmer in 1–0. Nu var väl låset öppnat så tvåan skulle komma inom kort. Och redan efter ett par minuter kom ”pangen Jacob”, för dagen spelande vänsterback, och bökade fram ett målläge som var hårsmånen från att ge 2–0. Närmare än så kom inte LSK och det hela såg ut att sluta med uddamålsseger. Men så på övertid hände det som inte fick hända. Frisparkskaos i hemmaförsvaret och bollen otagbar förbi målvakten Kaksa. Den redan inkasserade trepoängaren byttes hux flux mot två förlorade. Lindomes kloka spel var dock värt sin poäng. Med förhoppningen att när LSK får ordning på spelet så kommer segrarna, troppade folket av.
Tvååkers IF – LSK 13/4: 1 – 4
Och som folket blev bönhörda, för LSK tryckte till Tvååkrarna rejält med 4–1 till folkets storbildsbeskådande på Sunes premiäröppnade kafé- och korvbar på Skarsjövallen. LSK hade visat att nu hade nog resan mot superettan startat på riktigt!
LSK – Eskilsminne IF 21/4: 1–1
Taggade till tusen efter LSK utskåpning av Tvååker sistens, drog så folket åter upp till Skarsjövallen för att få vara med om ett liknande skådespel mot Eskilsminne. Ja förväntningarna var höga och kändes det extra välkomnande att komma till en nyordnad parkering där de ansvarig verkligen gjort det prydligt och enkelt att ställa av sitt fordon nära framför det nya och välorganiserade insläppet. Eller som det medelåldersparet sa – det är så lätt att komma till och in på LSK arena jämfört med den andra ettanarenan i kommun. Och så sitter man så nära spelarna så man nästa är med själv. Ja det var en lovande inramning på drabbningen. Men LSK spelöppning var inte lika välkomnande och välorganiserat på det gröna täta och fina naturgräset. Det blev lite för mycket spring och spark och där de blågula Skåningarna hade viss spring- och sparkdominans tills norrmannen Edin i sista halvleksminuten skoningslöst satte bollen i mål. 1–0 tycktes stå sig matchen ut. Men så i sista övertidsminuten kom kvitteringsbollen. Inte nu igen kved folket!!
Oskarshamn AIK – LSK 27/4: 1 – 0
Bortamatch med storbild på Sunes kafé- och korvbar på drabbningen mot Oskarshamn kunde inte motstås, utan vi knödde oss in medan vårregnet strilade så fint på rutorna och våra nysatta potäter.
De vitklädda smålänningarna med före detta LSK-spelarna, luringen Peiman Eliassi och hårdföre Sonny Karlsson tog initiativet direkt på avspark. LSK fick mest springa och jaga boll där Udohs frånvaro gjorde att Jesper blev något av ”ensamma vargen” på topp och som på alla sätt försökte ”bita Oskarhamnsförsvaret i bena”. Men LSK kom ut som ett nytt lag och dominerade praktiskt taget hela andra halvlek, men bollen ville bara inte in i mål. Hemmalaget fick knappt låna bollen frånsett några minuter vid en hörna, då hemmalaget tjongande bollen först i Kaksas vänstra målstolpe med en retur som lik en häxpipa fräste förbi hans högra, för att ”från intet” ramla ner på Peiman, som lirkar bolluslingen lurigt förbi Kaksa till 1–0 och LSK första förlust i serien.
LSK – Åtvidabergs FF 1/5: 4-0
Motbjudande råkallt väder och se matchen mellan LSK och Åtvidabergs FF, två lag som underpresterat i seriestarten, eller ut och demonstrera var frågan denna första majdag? Så börjar solstrålarna bryta sig igenom molntäcket och valet blir lätt! Självklart skulle man dra upp till Skarsjövallen och se om LSK återhämtat sig efter förra omgångens debacle. Tredje gången gillt för LSK att ta första hemmatrean eller åka på en ny poängförlust i slutklämmen. Ett utfall viktigt nog för folkets tro på sina gröna idolers framtid i den täta tabellstriden eller kasta in superettan handduken redan efter fem omgångar. Med tränare Erik på plats i startelvan och ”brunkebergspumpen” Jonathan åter i backlinjen tog LSK hand om kommandot. ”Pangen Jakobs” skott ledde till hörna som Jesper fick målnätet att rassla till folkets jubel och speakern skanderande Jesper Jesper Jesper på bästa handbollsmanér. LSK var nu på målhumör och strax därefter sattes tvåan in efter att Jesper snappat upp schabbel i Åtvidsförsvaret och drämde bollen i mål till ännu högre ovationer. LSK dominans fortsatte hela andra halvlek och omgående satte Edin in trean. Strax därefter ville inte Udoh vara sämre utan satte fyran och plösen var nu definitivt dragen över de blåvitröda östgötarna.
Skövde AIK – LSK 5/5: 2-1
Det var med stora förväntningar på nya LSK-poäng vi drog ut i kallblåsten till Sunes korvgryta för att på sedvanligt sätt följa drabbningen på storbild. Förväntningarna skruvades upp ytterligare när en entusiastisk Sune i dörröppningen meddelade att topplagen i serien tappat poäng i sina matcher så nu hade LSK sin stora chans att plocka in förlorat försprång. Förväntad match med finlir och målchanser från ett som vi trodde taggat LSK kom på skam då det blev mest spring och spark från båda lagen med litet övertag från LSK. En onödig hemmahörna där LSK försvaret kommit på efterkälken blev LSK första ”spik i foten” denna dag på ett kyligt Södermalm. Det normalt starka förvaret kom till korta mot de långa hemmaresarna som nickade bollen förbi Kaksa och 1–0. Hemmalaget kunde sedan med strukturerat spel skapa flera farliga hörnor och tvinga Kaksa till en superräddning och ett bortdömt mål innan andra hemmaspiken kom efter ett nytt tveksamt försvarsspel. Ett mål som fick våra gröna idoler att bli smågriniga och tykna i sitt uppträdande. Först åkte Udoh på utvisning och strax därefter fick anfallskollegan Jesper gult. Jespers ersättare Joel Palmquist tackade för förtroendet med att sätta reduceringsmålet 1–2 på övertid. Kvitteringen låg också på lut strax därefter men LSK bäste spelare för dagen, Edin ”filmade” enligt domaren till sig ett gult kort men ingen straff så årets andra förlust var ett faktum. Tysta med knuten näve i byxfickan gick vi ut i snålblåsten och svalkade av oss undrandes om laget fortfarande var i sjukläge. För riktigt
frisk var inte dagens insats.
LSK – FC Trollhättan 11/5: 1-2
Vilken härlig lördag det skulle bli! På förmiddan som före detta stridspilot i flygvapnet få göra ett nostalgiskt besök vid det historiska krigsflygfältet 16 på Brattforsheden några mil norr om Karlstad för att på eftermiddan beskåda derbyt mellan LSK och FC Trollhättan på Skarsjövallen. Nu blev det dock så att besöket på krigsflygfältet, som eldsjälar byggt upp till sitt ursprungliga utseende från krigsutbrottet i början på 40-talet och nu även begåvats med en fullt fungerande Viggen simulator från slutet av 90-talet, drog ut på tiden med sin dramaturgiska guidning, vår frågvishet och viggen spakandet. Så det blev till att följa derbyt i bussen hem via livescore i mobilen. Första ”ögonbrynshöjaren” i livescore blir LSK laguppställning där den avstängda anfallsduon ersatts med etablerade backar. När bussen så närmar sig Åmål rasslar det till med flera positiva LSK markeringar med avslut på mål, i målställning och hörnor. ”Alltid något” tänker man men det är ju skott i mål man vill se. Man längtar ju efter ”bollen i mål symbolen” så infernaliskt. När vi rastar till i Tössestugan på Dalboslätten dyker så målsymbolen upp designad Brannefalk. Men bäst vi fikar så dyker symbolen upp igen men på fel sida av markörfältet till 1–1 och väntan på nästa markering bli olidlig. Men flödet av positiva markeringar avtar och när klockan går mot för LSK ödesdigra slutminuter kommer den markering man minst av allt vill se. Målsymbol på fel sida av livescorefönstret till 1–2 och nu återstår hoppet om att ett under ska ske och att kvitteringssymbolen ska dyka upp. Men förgäves och när bussen lämnar av ett par Trollhättebor vid Trestadscenter känns förlusten dubbelt svidande. Men som flygare där motvinden hela tiden är en ”lyftande faktor” för att snabbt nå höjd, hoppas man att LSK skall ”ställa om sina vingar” till motvind, för medvinden tycks ju vara som bortblåst!
LSK – Kristianstad FC 18/5: 2–1
Med blandade känslor var det så dags att dra upp till Skarsjövallen och se matchen mellan LSK och Kristianstad FC i den åttonde spelomgången. Knappt hann folket bänka sig förrän Udoh, åter i spel efter avstängning, fick hål på gästerna till hemmaledning och stort folkjubel. Strax därefter på en hörna satt tvåan trodde vi, men en stortå räddade nog skåningarna. Den nu efter VM moderna ”varen” i fotbollsvärlden hade kanske visat något annat? Men därefter var det roliga över och folket kved och vred sig med diverse kommentarer över LSK uppvisning i att stup i ett sparka bollen mållöst över sidlinjerna, missa passningar och verkade tidigt inställd på att försvara sin knappa ledning. Upp med laget och håll bollen på plan skrek folket! Ändrar inte LSK taktik i andra kan det här gå hur galet som helst stönade folket, närande dock en liten gnutta hopp om poäng. Strul i det darriga spelet bakåt skapade perfekt avslut för en motståndare och bollen satt otagbar i Kaksas vänstra burgavel, 1–1 och flaggan ner på halvstång! Nu var LSK i riktig gungning för nederlaget låg skrämmande på lur. Men så i sista spelminuten trycker Udoh bollen i ribban som orsakar kaos i skåneförsvaret och hands med straffpåföljd. Fram stegar nordman Edin och sätter bollen otagbar i målvaktens högra kryss. Det otroliga hade hänt och folket pustar ut.
Assyriska IK – LSK 25/5: 1-3
Hur skulle LSK kunna ta poäng borta mot formstarka nykomlingarna Assyriska IK i Jönköping med tre raka segrar bakom sig? Även om LSK senaste hemmamatch gav full pott så var osäkerheten stor om lagets form när vi som vanligt samlades kring Sunes korvgryta och storbild. Veckans mediaväsen om Skarsjövallens framtid dämpade dessutom stämning och segerförhoppning innan matchen drog igång, men som uppmuntrades av en folkröst – LSK har ju ofta tagit poäng och vunnit vid Vätterns fotbollsmetropol Jönköping/Huskvarna, så varför skulle det inte kunna ske idag?
Till smattrande regn och blåst, som stundom mörklade både tv-bild och ljud, drog så bataljen igång med en något ny LSK uppställning med Jesper som ensam jagande varg på topp, då Udos avstängning förlängts, framför ett femmannamittfält. Skulle veckans träning som sas vara inriktad på anfallsspel ge något? Det syntes omgående att nu skulle LSK föra ett tätt zon spel utefter kanterna och bollen hållas på plan med bra passningar. Det blev LSK för nästan hela slanten under första halvlek med massor av mållägen där Linus nick blev en spektakulär målvaktsräddning. Men Linus gav sig inte och efter ett fint högeranfall dundrade han in sitt första säsongsmål till välförtjänt LSK ledning. Andra halvlek blev den första lik med LSK dominans men tvåan dröjde trots många chanser innan Patrik Adamczyk på en tappad målvaktsboll dundrade in sitt första LSK mål. 0 – 2 och stabilt spel kändes nästan som en säker trepoängare tills lite kaos i försvarsspelet gav upphov till hemmalagets andra riktiga skott för dagen och som gick stenhårt och otagbart i mål till 1–2. Med reduceringsmålet fick Jönköpingarna ny energi och skapade flera chanser till kvittering och som var mycket nära i andra övertidsminuten men där Andreas Murbeck med tåspetsen kunde rädda på mållinjen. Jörgens tre byten under sista kvarten gjorde susen för att säkra segern men ångestkänslan i korvgänget gnagde till sista övertidsminuten när en snabb LSK kontring stoppades ojust med straffpåföljd där ”pangen Jacob” dundrade in sitt första säsongsmål till 1–3.
LSK – Utsiktens BK 29/5: 2 – 2
Två raka LSK segrar skulle nu fullföljas med en tredje var det tänkt när folket drog upp till Skarsjövallen att beskåda LSK nyvunna form mot serieledarna Utsiktens BK. Inramning med festlig middagsmålsstämning på restaurangen och tränarnas Stefan Rehn och Jörgen utläggning om hur lagen skulle knäcka varandra lovade kamp och spänning. Ett litet aber var det dock att hela Ljungskile släcktes ner strax före matchstart, lite olycksbådande mitt i det aktuella mediebruset om Skarsjövallens framtid. Utsikten som enligt Stefan skulle knäcka LSK med att rejält och respektlöst ta för sig mot ett mer garvat LSK, visade genast framfötterna och hela matchen igenom. Omgående skapade de blåklädda ”grabbarna” från Göteborg en hörna men som det garvade LSK försvaret enkelt raderade ut liksom alla deras hörnor. De grönklädda ”hemmagubbarna”, som enligt Jörgen till dagens match ändrat taktik från zon spel efter kanterna till torpedanfall genom Udo och Jesper bakom ett stabilt mittfält. En taktik som efter knappa tio minuter resulterade i att torpeden Udo som löpt sig fri på vänsterkanten serverade torpeden Jesper en macka som han utan pardon dunkade i mål. Därefter blev det en stundtals grinig kamp mellan ett något mer passningsbenäget Utsikten och ett långbollande LSK. Med pauskaffet och korven i halsen kom så rekylen! ”Blågrabbarna” lirade ut ”gröngubbarna” i straffområdet till den milda grad att de måste ojustas ner som fick domaren att blåsa straff, som resolut sattes i mål och matchen var nu rättvis oavgjord. Framfusige Snibben var nära att trixa fram en LSK ledning som fullföljdes med ett torpedanfall och Jespers andra mål för dagen. Men så var det ju åter LSK ångestfyllda och oförutsägbara slutminuter. Och mycket riktigt, för i sista övertidsminuten sätter Utsikten dit kvitteringsbollen och tre säkra LSK poäng far åter i luften.
IFK Värnamo – LSK 2/6: 0 – 2
Sinnesstämningens växling mellan moll och dur pirrade som vanligt när folket äntrade Skarsjövallens korvgryta efter förra helgens grämelse över förlorade poäng i slutminuten. Frågan var nu om och hur Ljungskiles grönskrudade stolthet brutit ihop och kommit igen till den på papperet svåra och viktiga bortamatchen mot IFK Värnamo. Förväntning på ny bortaseger var stor men oroskänslan över LSK slutskeenden låg också gnagande när storbildsmatchen drog igång på den inbjudande naturgräsgröna Finnvedsvallen. LSK taktik för dagen tycktes vara att med snillrikt spel efter kanterna passa bollen till torpederna Udo och Jesper för distinkta avslut. En taktik som satte ordentliga myror i huvudet på det unga blåvita hemmalaget, under ledning av fotbollsikonen Jonas Thern. Knappt var kaffet inmundigat förrän ”pangen Jacob” drogs omkull med straff som påföljd. 0 – 1 var självskrivet när Edin stegade fram för att dokumentera en tidig LSK ledning. Men vad gör karl, jo slår bollen i det hörn där hemmamålisen redan ligger utsträckt och väntar den skall komma så LSK och korvgänget blir ”mållösa”. LSK fortsatte dock att styra och ställa på plan långa stunder tills Jesper resolut nickade in ledningsmålet efter ett snyggt flankanfall före paus. Nu var det hemmalaget som började få fart på det egna spelet och omgående sånär lobbat in kvitteringsmålet men turligt kunde mittbackresen Andreas med en tåspets rädda på mållinjen. Tiden gick och ovissheten om utgången spred sig ånyo hos ett luttrat folk. Men inbytte Johan Svan sätter bollen med precision på Jespers huvud och nick i mål till 0 – 2. Den viktiga trepoängaren var bärgad liksom fjärdeplaceringen i den mycket jämna serien.
LSK – Landskrona BoIS 8/6: 3 – 0
Två lag med olika anledningar att vända matchtrend lockade folket att rycka hän till Skarsjövallen på pingstaftonen den underbara. Landskrona för att visa att senaste förlusterna var borttränade och ett LSK som skulle bjuda ett luttrat folk på en ny efterlängtad hemmaseger. Knappt hade ”speakerFille” presenterat lagen och att Kitics med sin 360.e match nu slagit tränare Jörgens rekord som LSK meste spelare klingat ut i högtalaren, förrän hemmaledningen var på gång. ”Torpederna Udo och Jesper” avslutade ett fint högeranfall med Jespers distinkta nickstänkare i mål. Det här blir en härlig dag susades det i folkledet och Jespers utlovade segerdans om han fixade till hattrick fick folket att falla i pingstlikt tungomål. Men sen verkade det roliga dock vara över för nu blev det grinigare värre på plan och den alerta kvinnliga domaren hade fullt sjå att hålla bråkmakarna isär. Ja det gick så långt att hon utan pardon efter slagsmål i Landskronas målområde skickade ut deras lagkapten med rött kort. För att dämpa folkets orostankar om matchfortsättningen bjöds det på lekfull pojkfotboll under pausen där plantskolan visade upp god gröda innan ett decimerat gästande lag kom ut till spel. Rejält revanschsugna stod Skåningarna för det bästa spelet medan LSK skapade ofullbordade lägen och massor av resultatlösa hörnor. Matchutvecklingen blev sådan att folkets orostankar om hur det gick förra året när Landskrona i slutminuterna vände nederlaget till uddamålsseger blev en riktig nagelbitare. Men lyckan stod LSK bi när Landskronas duktige målvakt handräddade utanför straffområdet och straffades med rött kort och en utespelare fick överta målvaktssysslan, då byteskvoten redan var intecknad. LSK bytte i slutminuterna in några för folket lite okända lirare, Mira Garza och Joel Palmquist, och LSK började åter komma i spelharmoni. Då kom den så infernaliskt efterlängtade tvåan, när Jesper åter framspelad av Johan Svan pangade in bollen utom räckhåll för den duktige reservmålisen. Ett tredje Jespermål skulle det väl ändå inte bli? Men när den snabbe Joel bröts ner i straffområdet pekade domerskan obönhörligt på straffpunkten. Jesper stegade fram och pangade in sitt hattrick till 3–0 med utlovad hula hula dans som fick folket i hänryckning med fotastamp och händer himmelskt uppsträckta, för LSK var nog äntligen ”på G” i årets serie.
Torns IF – LSK 15/6: 1–3
Den på papperet svåra bortamatchen mot Torns IF måste nu beskådas på ”blåsvallen” utanför Lund. Sagt och gjort och orienteringsäventyret ”En trea Skåne och en dansk” skulle kryddas med en ”ny trea LSK”. Orientering på Skåneslätten trodde dock inte Kitic riktigt på men väl en dansk. Förra årets match blåstes sönder av starka tvärsvindar och slutade med en sur 0–1 förlust. Så nu var frågan vilket väder LSK skulle möta idag? Å sicket väder! För de vanligtvis så starka vindarna över Skåneslätterna hade nu förstärkts med kraftigt regn, åska och blixtar som for runt den mysiga och lantliga fotbollsplanen likt ett sprakande fyrverkeri så matchen fick skjutas fram en timme. LSK ordförande Erland Holmdahl med hustru var också på plats och som under väntetiden fick införskaffa extra energi kost till spelarna. Så drog då matchen igång men utan några större händelser att kåsera om. Även andra halvlek dominerades av den svåra vinden som stundtals påspäddes med spöregn, så tankarna runt plan var att ett slumpskott nog skulle kunna bli matchavgörande. Och mycket riktigt kom så en fin boll från Johan Svahn som Udo vindskarvar otagbar i mål till 0–1. På övertid och en LSK hörna kan Erik Westermark stöta in tvåan. Udo sätter i 94.e minuten in trean varefter Torn på en frispark i sista övertidssekunden reducerar till 1–3.
Tyvärr finns det varken rörliga eller stillbilder från bortamatchen mot Torns IF…
LSK – Lunds BK 20/6: 3 – 2
Den ödesmättade dagen för Skarsjövallens framtid var så kommen och den drygt tusenhövdade folkskaran slöt upp som aldrig förr. Allt för att visa att det är på Skarsjövallen landsbygdens stolthet LSK hör hemma och skall spela sina hemmamatcher. Som planfrågan så trist utvecklat sig så var det självklart med blandade känslor man skulle åvittna sortin mot Lunds BK. Det började också med en infernalisk press från våra gröna idoler mot det vitgula Lundensarna när LSK helt plötsligt tycktes råka ut för en blackout. Försvaret slutade spela och den vanligtvis så alerte Kaksa verkade ha glömt sitt målvaktsuppdrag så bollen bara rann in i mål. Trots den nesan fortsatte LSK sin offensiv men det blev inga målträffar utan bara hörnor. Direkt i uppstarten av andra drabbas LSK av en ny blackout och 0–2 och folket på god väg att slänga in handduken över ett LSK som såg grönare och våtare ut än till förne. Man jagade dock på och efter en dubbelhörna kunde Udo få in en reducering. Men tiden bara rann iväg tills Johan Svahn serverade Jesper en delikatess som han elegant knoppade in till 2–2. Efter tiotalet LSK-hörnor kom så upplösningen när klurige gutten Edin passade Udo som utan pardon rakade in 3–2 och LSK vinstraket exploderade på plan och lyste upp ett läktarfolk i ovationsstämning.
IK Oddevold – LSK 1/7: 0 – 1
Så var då dagen D kommen, Derbyt mellan Uddevallas två söderettanlag Oddevold och LSK. Som sista paret ut i den femtonde spelomgången skulle här minsann visas vem som i kväll spelar bäst fotboll i kommun. Skulle LSK kunna greppa den plötsliga möjligheten att inta första platsen i serien eller skulle Oddevold fortsätta marschen uppåt? Så var det ju också frågan om LSK spel på ”nya hemmaarenan” på Rimnersvallen skulle bli lyckosam. Det var ett rejält taggat LSK som satte högsta fart på direkten och ett första långt inkast av Snibben nådde backen Andreas Murbeck som nickade bollen till resolut avslutande Erik Westermark och LSK ledning. Traktorgänget gick upp i falsett och firade av en rejäl serpentinraket, delar av huvudläktaren gjorde armar uppåt sträck men från övriga där hördes suckar och Bohusbataljonen höll sig för skratt. Men strax därefter kom rekylen när det blåvita hemmalaget på en frispark nickade in kvitteringen och domaren pekade på mittpunkten och matchtavlan visade 1–1. Men så till viss förvåning uppstod en diskussion mellan linjedomaren och huvuddomaren och målet dömdes bort för offside och för landsbygdsfolket blev det nytt jubel och en ny serpentinraket från traktorgänget innan halvtidsvilan. I den byiga nordvästvinden försvann mycket av spel och ersattes av kamp och smågruff men spänningen låg dock kvar matchen ut. Den sköra LSK-ledningen hängde då och då på en tunn tråd men det gröna försvaret höll tätt så det snabba ledningsmålet stod sig och LSK klättrade helt plötsligt upp i serietopp på bättre målskillnad.
Kristianstad FC – LSK 6/7: 2–3
Vilken fotbollslördag det skulle bli för oss fotbollsnördar och LSK fans. Skulle LSK ta sin tionde seger i den svåra bortamatchen mot formstarka Kristianstad och gå upp i topp inför sommaruppehållet och skulle de svenska damerna knipa VM-bronset mot England var frågorna? På en dyblöt Kristianstad IP med stundtals häftigt regn som gjorde spelet till synes lurigt och svårt var så drabbningen igång. LSK gjorde första målet efter en kvart, snyggt exekverat av LSK gröna påg Johan Brannefalk. Hemmalaget trummade på med bra spel och våra gröna idoler hade fullt upp med att hålla sig på benen. Men inte värre än att Jespers ersättare Joel Palmqvist kunde leverera Udoh en passning till en kanon invid målvaktens vänstra stolpe, synd tyckte folket att kanon inte fick nätkänning, men vad händer? Domaren ger ”VAR-tecken” och pekar på mål efter samråd med linjeman och alla är lika förvånade. Ja även Udoh tycktes det, men som med sitt nionde mål gett LSK en tvåmålsledning ”liksom från ovan” innan paus. Men skulle detta hålla undrades det i korvagänget? Rekylen kom omgående med ett hemmaskott förbi en chanslös Kaksa och helt plötsligt blev det spänning i blötan och oro i baren. Några minuter senare var det kvitterat och hemmalaget gick för seger och barstämningen började gå i moll. Men i den ivern kom blottor i hemmaspelet och LSK gjorde några byten som friskade upp anfallsspelet och efter ett långt inkast ordnade man till ett litet kaos i hemmaförsvaret. I det kaoset rakade Andreas in 3–2 kvarten kvar och LSK visade då åter att man fått lite fason på sitt slutminutersspel och lagets tionde seger var ett faktum med serieledning.
LSK – Skövde AIK 4/8: 3–0
Så kom då äntligen matchandet igång efter några veckors välförtjänt semester för våra gröna idoler och en skön augustikväll kom en tusenhövdad publik till ett nyöppnat Skarsjövallen. Ja så blev det till slut när LSK ledning tagit modet till sig att åter öppna arenan som varit avstängd sedan sista vårmatchen. Med ideella krafter från medlemmar, supporters och spontanfrivilliga hade planen som legat i träda getts en rejäl återställare som inbjöd till bästa tänkbara fotboll. I samband med spelarpresentationen kom överraskningen att under veckan nyförvärvade målvakten Erik Dahlin från Blåvitt skulle stå i LSK mål. Hur skulle detta gå utan den vanligt så säkre Kaksa i målet skrynklade det till sig i åskådarfacet? Ett taggat LSK verkade inte ha några problem med detta utan drog igång en härliger dans med de rödskrudade Skaraborgarna. ”Torpeden Udo” tog hand om bollen, snurrade upp rödingarna och placerade bollen säkert i mål och 1–0 ledning före paus. Knappt hade folket kommit på plats för andra halvlek förrän Linus Dahl i bästa torpedstil ”hängde upp tvåan” i nätet. Kvarten kvar och Udo passade bollen gentilt till ”torpeden Jesper” som krutade in trean och segern var vår och Skaraborgarna rejält torpederade!
Landskrona BoIS – LSK 11/8: 1 – 1
I strilande regn och fortfarande smågnolande på segertrallen från förra söndagens ”årets match” mot Skövde knödde folket sig in på Sunes kafé- och korvbar. Även om Landskrona är svåra att möta på sin hemmaplan så var känslan att det nog skulle ordna sig även denna gång. Fast lite nedstämda blev korvgänget när det stod klart att LSK gigant både bakåt och framåt, ja åt alla håll på alla sätt, Andreas Murbeck inte kunde medverka på grund av en revbensskada. Men att besegra Boisarna lika lätt som i vårmötets 3–0 var nog inte att tänka på när matchen drog igång på ett soldränkt Landskrona IP.
Matchinledningen blev inte värst spännande men ett LSK ledningsmål var intecknat när Udoh ensam med målvakten blev nerdragen och missade det öppna målet. Straff trodde vi när domare Kanerva pekade mot straffpunkten, men tji fick vi för han pekade istället på platsen för hemmafrispark. Historien upprepades strax därefter när Jesper lurade av målvakten en höjdboll och retligt smekte bollen i mål. Men Kanerva var omutlig och pekade ånyo på hemmafrispark. Så kom det lite typiska att hemmalaget i sin tredje hörna kunde prickskjuta in 1-0. Men så på väg till pauskorvgrytan tycktes kvitteringen komma, men tre fria gröningar framför en ensam hemmamålvakt lyckades inte komma överens om vem som skulle rulla bollen i mål så halvleken slutade lagom orättvist med hemmaledning. Hela andra halvlek blev heller inte så spännande och dramatisk med ömsesidigt få heta målchanser och ju mer tiden gick så tycktes LSK långa förlustfria svit vara på väg att brytas. Men så efter några spelarbyten och bättre fart på de grönas framstötar kom en sjätte hörna. Johan Svahns inslag möttes med en perfekt nick i mål av för dagen backspelande Linus, så matchen slutade salomoniskt rättvis 1–1.
LSK – Assyriska IK 18/8: 2 – 1
Restaurangfolket på Skarsjövallen var rejält segervissa inför mötet med Assyriska IK från Jönköping och bjöd in folket till matchuppladdning med serieledarlandgång. Medan landgången lät sig väl smakas blev det försnack av tränare Jörgen och mysprat med ”folkets torped” Jesper Westermark, som stängts av efter att ha fått för många gula kort. Rejält uppladdade bänkade sig folket för att omgående bli varse Jörgens varning över de vitskrudade gästernas spelstyrka och farligheter. Jönköpingarna tog helt sonika tag i taktpinnen och styrde och ställde värre de första minuterna. Våra gröna idoler med nyförvärvade mittbacken ”Medi” Dresevic i startelvan började då förstå att så fick det ju inte fortsätta om det skulle bli en trepoängare. Ett rungande skott i målställningen och fyra resultatlösa hörnor blev första halvlekens magra LSK-utdelning innan gästerna typiskt nog, efter stolpskott och lite virrvarr i hemmaförsvaret, krutade in 0–1. Andra halvlek blev en spännande och omväxlande tillställning med många halvchanser från båda drabanterna med visst grönt övertag. Så kom då till slut kvitteringen på LSK femte hörna när Linus nu uppflyttad i mittfältet dök upp i straffområde och elegant exekverade bollen i mål i hällregnet. Nu skulle det väl också ordna sig med ett ledningsmål, och folket blev bönhörda med en rungande ”Pangennick” i ribban och strax därefter en elegant målstrut på ”Pangenpassning” till hjulakrobaten Udo och rättvisa 2–1.
FC Trollhättan – LSK 26/8: 0 – 2
Med segerlåtstoner i sinnet efter vinsten över Assyriska i regnrusket på Skarsjövallen drog så Ljungskilefolket iväg till en spännande derbymatch mot Trollhättingarna i sommarljuva måndagskvällen. Till sprakande rökfri rödglittrande ”Bengaleldssurrogat” radade så lagen upp sig inför en hänförd åskådarmassa där lagens aktuella form pekade mot klar LSK-seger med sisådär 3–0 och gruvlig revansch för vårens nesliga uddamålsförlust. Men derby är som bekant derby, så mycket förväntat så var det de svartskrudade hemmalaget som tog initiativet och skapade flera farligheter. Så kom likaså den väntade motstöten när ”torped Jesper” dundrade in ledningsbollen på en kortlinjefräsare från ”långe Johan” på högerkanten. Efter detta böljade framstötarna omväxlande över plan men utan nätrassel och endast flera resultatlösa hörnor. Den andra halvleken drog igång med solklar svart målinriktning, att här skulle kvitteringen komma omgående och flera chanser och näralägen skapades men det gröna försvaret och en alltid rätt placerad ”mål Erik” stod pall. Från den stunden var det LSK som stod för de flesta ordentliga målchanserna medan svartingarna mellan sina inte ofarliga lägen tycktes inriktade mot spelförstörelse och där domaren till slut visade ut en hemmaspelare. Innan dess hade ”tränar Jörgen” gjort två lyckade byten där atleten ”torped Udo” och ”Långe Johan” ersattes av ”Joel finlire” och Erik, lillebror till ”torped Jesper”. Två lirare som satte hemmaförsvaret i ordentlig gungning och där Joels bakåtsnedpassning i straffområdet i slutminuterna blev en dundrande kanon av ”lillebror Erik” in i hemmamålet förbi en chanslös förre LSK målvakt Simon Forslund.
LSK – Oskarshamns AIK 1/9: 9 – 0
Ett segerrusigt folk efter måndagens trettonde serieseger och trepoängare mot Trollhättan skulle nu åvittna den fjortonde och ny trea. Något annat fanns inte i sinnet på en bortåt tusenhövdad skara LSK-älskare. Förutspått regn med åska blev till solsken när smålänningarna skulle få sig en omgång dom nog sent skulle glömma. ”Tränar Jörgen” var på ett strålande humör när han presenterade samma startelva som sistens men med glimten i ögat sa att det kunde bli en svår nöt att knäcka laget med tre tuffa LSK-föredettingar och som just slagit ut Helsingborg från svenska cupen och som fått deras meriterade tränare att kasta in handduken. Utgångsläget för en ny seger och revansch för vårförlusten mot smålänningarna kunde inte vara bättre när så spelet kom igång. Men vad händer direkt på avspark, jo förre LSK oberäknelige sprattelgubbe Peiman och vårens baneman skapade öppning i LSK försvar och bollen var en hårsmån från att glida i mål förbi en perplex ”Mål Erik”. Men därefter var det LSK som dominerade både framåt och bakåt hela matchen ut. ”Torped Udoh” var åter på riktigt målgörarhumör och satte två snabba mål efter en kvart och på hörna snitsade ”Linus på mittlinjen” in trean och helt plötsligt var halvleken över där fyran var det enda som ett begeistrat folk saknade när det blev kaffe- och bullpaus. Andra halvlek hade precis kommit igång när Udoh fullbordade sitt hattrick och smålänningarna var torpederade inför en målfrossa av sällan skådat slag på Skarsjövallen. ”Speaker-Fille” hade fullt sjå med att notera målgörarna de många och samtidigt bläddra fram att det nog var minst 40 år sedan något liknande hänt när den nionde målet kom till ett taktfast ackompanjemang från en hänförd åskådarskara som nog aldrig njutit så fullt ut av ett LSK-spel som denna afton. En utskåpning som fick LSK ”ålderman” Kitic att faderligt tröstekrama sina förra lagkamrater Peiman Eliassi och James Sinclair och där föredettingen och hårdingen Sonny Karlsson bad om ursäkt för egna och andra lagkamraters uppgivna tacklingar, för det var nog länge sedan smålänningar blivit och känt sig ”så små”.
Eskilsminne IF – LSK 7/9: 0 – 1
”Energier” blev inledningsappellen och genomgående tema när LSK korvgäng drog in på Skarsjövallen för att storbildsbeskåda LSK drabbning mot skånska Eskilsminne IF. På sitt alltid vänliga sätt med personlig dramaturgi ville ”barmästare Sune” få folket i någon form av andlig stämning innan matchen drog igång. Sune hade nämligen i sin vänkrets upptäckt en hen som kunde sia om och påverka LSK matchresultat med hjälp av en ”andlig energikraft” exemplifierad med att hen förutsett storsegern mot Oskarshamn. Även till denna drabbning hade hen uttryckt, att det skulle gå bra för LSK. Sune satte korvagänget i viss extas innan matchen drog igång, men ”Lottmånglare Alf” ville för sin del förlita sig på resultatenergi på plan. ”Parkeringsmästare Kjell” tycktes dock vara med på energitanken och exemplifierade Skarsjövallen som något av fotbollens Mecka. Så blev det då dags att se om LSK-elvan hade kvar någon energi efter tömningen mot Oskarshamn när matchen drog igång på en solig och grön Harlyckans IP i Helsingborg, samtidigt som regnet öste ner över Skarsjövallen. Matchen började med ett energirikt spelövertag av våra gröna idoler och 1–0 efter en kvart innickat av ”torped Jesper” på hörna till halleluja toner hos folket, som började se mer och mer saligt ut. Det måste dock bli bättre fart och drivkraft i LSK spel i andra om ledningen skall hålla rådde salig enstämmighet. Men icke så, för det blev ingen större förändring av LSK spel men lagets starka försvarsspel och målvakt stod pall och ett nästan uppgivet och nu osaligt suckande korvgäng kunde notera att den femtonde segern var i hamn.
LSK – Tvååkers IF 15/9: 1 – 0
Skulle Tvååker IF sätt en pinne i LSK segerhjul månne? Mindre bra spel i senaste matchen mot skånska Eskilsminne hade satt folket i vissa bryderier när det bar iväg till Skarsjövallen i höstvindar ordentligt friska. LSK drog upp en hiskelig fart från avspark och under första kvarten var det spel bara på de rödblåa hallänningarnas planhalva med massor av mållägen, så folket började nästan drömma om en ny ”Oskarshamnare”. Men folket kom till sans när Tvååker i sitt andra besök i LSK försvarsområde så när satt ditt ett ledningsmål om inte återinsatte Kaksa på känt manér gjort en paradräddning. LSK fortsatta tryck på men inget mål, för LSK bollar fastnade stup i ett på en rödblåing, så frustrerande att man började prickskjuta dom i ansiktet för att få fritt skottfält. Det ville sig helt sonika inte, utan första halvlek slutade mållös. LSK fortsatte att trycka på i andra men Tvååker stod pall med sitt täta och lågtstående försvarsspel. Men så brast äntligen målfördämningen efter en timmes spel när ”Linus på mittlinjen” prickade huvudet på ”Johan den långe” som elegant nickade in ledningsmålet och att Johan därmed gjort sitt första mål för LSK och med detta blivit den trettonde målfabrikatören bakom LSK makalösa målskillnad. Det blev inga fler mål men den sextonde trepoängaren var inkasserad. Så nu måste det nog enligt folkets mening till ”en rejäl fallucka” för att hindra LSK, med sina elva poängs försprång, att marschera in i superettan nästa säsong.
Lindome GIF – LSK 21/9: 2 – 0
Det självklara utflyktsmålet för LSK klubbstyre och supportande folk var lägdan i Lindomedalen för att åse drabbningen mellan Lindome GIF och LSK och heja fram de sina till den sjuttonde trepoängaren. Det var dock lite nytt och annorlunda i matchpreludiet. Man hade lagt konstgräs på lägdan och insläppet runt hörnet på den mysiga klubbladan sköttes av raska ungdomar. Innanför sitter ”Speaker-Fille” med fru på solaltanen och gottar sig med nybryggt kaffe och sockerkaka från hemmalagets egna bagerskor. Runt Fille hopar sig några av det gamla Buråslaget i Göteborg från Filles glansdagar för att skapa lite extra inramningsstämning och LSK-stöd. I den blandade och månghövdade publiken på ladans skuggsida dyker också upp en ”riktig göteborgare” som brukar titta på Lindomelaget för som han sa, dom spelar så annorlunda och rolig fotboll. Må så vara tänkte folket, för nu skulle deras annorlunda spel malas ner av ”tröskverket från Ljungskile” i bästa högsommartorkan. Så var det i alla fall tänkt, även om 1–1 matchen på Skarsjövallen i våras nog borde ha gett folket och LSK-elvan en tankställare. Så blev det då ”kickoff” med inledande offensiv mot ett avvaktande vitsvart hemmalag, men studsen på konstgräset syntes vara svårbehärskad av de gröne. Så kom uppvakningen omgående när hemmalaget nästan satte ettan om inte Kaksa, återigen i målet, gjort en paradräddning. Efter den chansen började Lindomarna att kaksa upp sig ordentligt och kunde efter finurligt kantspel kruta in 1–0 via Kaksas högra stolpe. Med detta och hela matchen igenom började det gå upp för var och en vad den” riktige göteborgaren” menade. Och inte blev det roligare sett med LSK-ögon när förre LSK ”snurregubbe Hampus” tillsammans med också en före detta LSK inlånad GAIS-are Zeljkovic började dominera tillställningen både framåt och bakåt.
Förhoppningen att våra gröna hade lärt sig första halvlekens läxa tycktes inledningsvis vara infriad, när LSK startade andra riktigt offensivt om än inte så fokuserat när man närmade sig motståndarmålet. Men så mitt i LSK offensiven kommer Lindomes avgörande rekyl. Man snor bollen helt respektlöst från något frustrerade anfallsgröningar, snirklar sig snabbt igenom LSK mittfält och försvar där avslutningsvis ”snurregubben Hampus” snurrar sig till skottläge och med precision sätter bollen otagbart i Kaksas vänstra burhörna. Vad skulle nu ”tränar Jörgen”, som hitintills knappt visat upp sina vanliga gestikulerande, hitta på? Det gjordes några byten och där ”försvarsresen Medi” till folkets förvåning sattes upp i anfallet men spelet blev inte märkbart annorlunda, månne mer frustrerat där hemmalagets trea var närmare än en LSK reducering. Det var bara att ”lyfta på hatten” för oss LSK-are och erkänna att Lindomes ”David” slagit LSK:s ”Goliat och nu luggat LSK på totalt fyra poäng i serien och LSK största poängförlust för säsongen.
LSK – IFK Värnamo 29/9: 3 – 0
Hur skulle LSK:s väg mot superettan fortsatt te sig, spordes det lite varstans bland folket inför hemmamötet mot IFK Värnamo. Förra omgångens snedsprång mot Lindome hade ju gjort en grop i ”vägrakan” och skulle nu de formstarka smålänningarna skapa en ”vägbula” farhågades det? Till folkets förvåning och glädje hade bilvägen upp till Skarsjövallen gjorts gropfri och nyasfalterats inför kommande superettanspel. Väl där uppe på klinten väntade för den hungrige en välkomnande utsökt söndagsmåltid som förhöjde stämningen och skingrade orostankarna om matchutgången. Under gourmerandet kom ”tränar Jörgen” rutinmässigt in, förklarade snedsprånget, framtida åtgärder, dagsformeringen i startelvan samt varnade lite försiktigt för motståndarna. Direkt på avspark blev folket varse Jörgens varning om de blåvita smålänningarnas skickliga mittfältsspel och snabba kontringar längs kanterna in bakom LSK försvarslinje, som ställde till det för våra gröna idoler. Ja det blev knappt något eget ordnat spel alls under första halvlek, men fastmer ett frustrerat jagande efter bollen och de ”blåvita snitsarna” som drevs på av tränarikonen Jonas Thern. Trots att de gröne haft ett par tre farliga målkänningar så önskade man att första halvlek snart var över för man behövde en stärkande kaffetår. Men så drämmer i sista halvleksminuten ”Långe Johan” in en frispark otagbar rakt upp i motståndarnas kryss till 1–0 och sitt andra LSK mål. Efter att Smålänningarna startat upp andra med ett par halvfarliga frisparkar tog LSK helt över matchen. Ja dom kom ut som ett nytt och spelande lag och satte tidigt dit tvåan efter fint vänsteranfall initierat av ”Linus på mittlinjen” med passning till ”Torped Udoh” som bollade vidare till ”Skåne Johan Brannefalk” som otagbart krutade bollen i mål. När så ”Torped Jesper” på passning av inbytte ”Pangen Jacob satte trean rådde rena ”Halleluja stämning” på och runt plan. Ja det var så man kunde varsebli en liten applåd från Jonas Thern över LSK effektiva målspruta.
Åtvidabergs FF – LSK 5/10: 1 – 1
Så börjar det då dra ihop sig till verklig slutstrid i söderettan där LSK i högsta grad var inblandad. Självklart tog sig de gröna idolernas ”trogna korvgummor o gubbar” till Skarsjövallens i lördags för att videobeskåda LSK svåra match mot Åtvidaberg på anrika Kopparvallen. Med lovorden från ”Tränar Jörgen” att laget finslipat konstgrässpelet extra mycket under veckan var folket helt inställda på en trepoängare. Ja frånsett att det var några ”krösamajor” som påminde om hur den säkra segern grusades till 1–1 i 94.e spelminuten förra gången LSK besökte Kopparvallen. Som förväntat kom LSK nykomponerade startelva, då ”Torped Jesper” och ”Mittbacksresen Andreas” som bekant var avstängda, efter lite spänt bollande hit och dit igång med sitt trygga försvarsspel och sedvanliga anfallspress och när så Jespers bror ” Erik smålure”, satte dit ledningsmålet var trepoängaren inhöstad. Chanserna kom också mycket riktigt med ”Torped Udoh” som ensamma vargen på topp. Men med missar framför öppet mål och ”Pangenskott” i ribban uteblev ”målen och halvleken den första slutade med lagom rättvis LSK-ledning. ”Va f-n håller dom på med” osade runt i ett alltmer otåligt korvgäng, för det var hemmalaget som började ta för sig ordentligt i andra, och om inte förr så började vi bli ”krösamajor” allihop, allt eftersom matchklockan började gå mot fulltid. I den 94.e minuten upprepade sig historien på en till synes sista onödig Åtvids frispark. Bolluslingen knoppades i mål förbi en lika tillsynes överraskad ”Mål Erik” och Hux Flux var trepoängaren åter devalverad till enpoängare.
Utsiktens BK – LSK 12/10: 0 – 0
Match mot Utsiktens BK, ”Kiken” i göteborgarnas folkmun, på Ruddalens IP har inte varit någon höjdare för LSK på senare år. Men nu var ju läget helt annorlunda med superettan nästan i hamn. Här och nu skulle de gröna idolerna stöttas till max, så stora delar av LSK folket invaderade Ruddalens sittplatsläktare och på nästan ”Hammarby manér” skanderade LSK och sjungande ”nu är vi där” matchen igenom. För media hade ju räknat ut och publicerat, att om allt slog in så skulle LSK kunna ta på sig guldhattarna och öppna champagnen omkring klockan kvart i fem denna sköna höstlördag.
Men det visade sig redan från start att här skulle det bli mycket tufft att ta de poäng som LSK behövde för att nå det spekulerade målet. Det blev mest springa och spark med tjuvnyp och hårda tag nästan hela första halvlek. Domaren den stackarn, hade fullt sjå med att förmana och hålla de gröna och blåsvarta kombattanterna isär och kolla upp hur illa det egentligen stod till med de ”kvidande offren”. Men trots att de blåsvarta syntes kvida mest så var det dom som sprang och sparkade bäst och var närmast ett ledningsmål. Men LSK försvar och ”Mål Erik” stod pall och de hårdaste bollarna gick utanför eller fastnade på burgavelns utsida. Trots LSK mediokra spel under första halvlek var stämningen riktigt god på sittplatsläktaren. Assyriska hade nämligen kvitterat Landskronas 2–1 ledning och bornyrkänsla av champagne stärkte upp kaffet och läsken. När så andra halvlek precis skulle till att dra igång kom det verkliga LSK-vrålet, för nu hade ”smartmobilen” lyst upp att serietvåan tappat två poäng. Det beskedet som också nått kombattanterna gjorde spelet lite mer humant när de båda lagen såg möjligheten att bli matchvinnare hur än det gick. Med inbytta ”Torpeden Udoh och Pangen Jacob” tycktes ”Tränar Jörgens” taktik vara, att nu skulle bollen in till varje pris för lådan med guldhattarna var ju halvöppnad. Sista minutens totala kaos i Kikens målområde var nog också bara en tåfjutt från att det sagolika skulle inträffa, men 0–0 var ändå något.
LSK – IK Oddevold 19/10: 2 – 1
Så skulle då den ”berömda säcken” knytas till, för idag skulle LSK ta steget upp i Superettan. Något annat fanns inte i landsbygdsfolkets sinnesstämning, fastän några i klubbledningen tycktes oroa sig. ”Tränar Jörgens” budskap före matchstart var hur solklar som helst. Idag skulle det bli seger så säkert som något, att guldhatten nästan kändes vara på plats och champagnen under öppning innan bollen ens kommit i rull. Och som Skarsjövallen var festpreparerad att ta emot folk i skaror inför den ödesmättade derbydrabbningen mot IK Oddevold. Landsbygdsfolket kom som man numera säger, hen ur huse och fyllde läktarna till hart när sista plats. LSK ”traktorfanklubb” var på strålande humör och inramat norra läktaren och sidlinjen med grönvita dukar och serpentiner före avspark. Smort upp sina hejaropsröster och satt den berömda traktorn i ”tufftuffläge”. Det blev omgående en LSK press med två resultatlösa hörnor. Första skottet på mål gjordes dock av de blåvita och därmed var deras tränares, Kral och Patriksson, taktik för dagen avslöjad. ”Bönderna” skulle mötas med tätt försvarsspel och hörnrensning, för de flesta LSK många hörnor under serien var ju inlästa som tämligen ofarliga. Med snabba omställningar och skott mot mål skulle sedan LSK gedigna försvars och målvaktsspel oroas och målfarligheter skapas. Men ”bondgrabbarna” hade inga problem att möta den taktiken utan ”torped Udo” replikerade efter en halvtimme med sitt första mål som han i halvlekens slutminut följde upp med sitt andra. Andra halvlek blev den ”grönvita kattens lek med den blåvita råttan” och domarens ständiga försök att få ordning på kombattanternas mellanhavanden. I slutminuterna fick så även ”Ikonkämpen Kitic” och ”Pangen Jacob” komma upp på plan och välförtjänt vara med och leka. Men riktigt slut var det inte, även om ”Speaker Fille” uppmanade folket att stanna kvar och delta i segerkrescendot. Knappt var det sagt så kom de blåvitas reduceringsmål i salomonisk fotbollsanda. Domarens slutsignal kom spänningsförlösande strax därefter, bekräftande att LSK nu definitivt intagit söderettans högsta stegpinne.
Lund BK – LSK 26/10: 1 – 2
Så var det då LSK tur att ”Fråga Lund” om svaret från stadens ”gulvita bollklubb” i serieslutspurten. Och hur skulle de ”grönvita superettarna” reagera på svaret, var folkets undran när man tillsammans med spelartruppen äntrade bussen vid Skarsjövallen i arla morgonstund. Det var inte vilken buss som helst som LSK lagledare Tommie Svedin hade tagit fram. En dubbeldäckare av finaste slag inlånad från BK Häcken ”kompletteringsskyltad LSK” skulle likt en ”Eriksgata” föra oss till lärdomsstaden Lund. Framme vid den Lundska Klostergårdens konstgräsplan rådde så här års Skånetypiska starka vindar under mulen himmel. Lunds BK välkomnade med öppna armar och glad uppsyn och sitt 100 årsfirande med fritt inträde och gratis dryck med tilltugg. Matchen inleddes med att hemmalagets lagkapten överräckte en vacker blomsterbukett till vår lagkapten Kitic med hälsningen, ”Grattis LSK till seriesegern och lycka till i superettan”! Så fin gest att man blev nästan lite rörd. Hela LSK startelva blev också tagna av uppvaktningen, för insatsen under första halvlek blev minst sagt en bedrövlig historia. De vitgula ”gröngjorde” våra idoler med fyndigt mittfältsspel som skapade luckor i LSK normalt så effektiva försvar och målfarligheter stup i ett med nick i stolpen och skott i ribban. På en dubbelhörna mitt i halvleken kom också den rättvisa hemmaledningen sedan de snurrat upp vårt försvar och levererade en flipperboll som perplexade Robin Wallinder i målet. Tack och lov så blåste domaren av halvleken innan det blev fler ”olyckor”. Med i halvtid inbytte ”Skåne Johan” blev det bättre fart och struktur på LSK spel. Ja man tog över kommandot och de ”vitgula” började få allt svårare att hänga med och deras farligheter blev lätträknade. Följdriktigt kom också LSK kvittering efter tio minuter när Johan Svahns, nu med kamratnamnet ”Johan Guldfot”, välslagna frispark snirklade sig genom hemmaförsvaret och slutligen knäades i mål av en egen spelare. LSK trummade på och i den 70.e minuten kunde Udo kruta in 2–1 på passning från ”Johan Guldfot” och därmed var slaget i Lund vunnit till fina uppskattande applåder, även från hemmapubliken.
LSK – Torns IF 2/11: 2 – 1
Det var inte vilken allhelgonadag som helst i Ljungskile i lördags när fotbollsfinalen mot Torns IF från Lund gick av stapeln. Ortens och landsbygdens grönvita herrlag i fotboll skulle helgas å det finaste för en fantastisk fotbollssäsong med serievinst och att laget åter tagit plats i svensk elitfotbolls finrum med Superettanspel kommande säsong. Lagets under många år besjälade drivkraft och stora ikon Kitic skulle också ”helgonförklaras”. Aleksandar Kitic skulle som avlutning på en enastående fotbollskarriär lyftas upp till en stjärnplats man skulle kunna kalla ”Skarsjövallens All of Fame. Tröjnummer 24 var därmed också förklarad låst för någon annan i klubben att använda i all framtid. Matchen inleddes helt följdriktigt med hyllningstal av klubbordförande Erland Holmdahl till ”Helgonet Kitic” med familj och överräckning av blomsterkrans och tavlan ”24 Kitic i LSK 2004 – 2019” till alla spelarnas och publikens stående applåder. Själv fick dock ”Helgonet” börja matchen på bänken. Spelet blev lagom så uppvärmande i det novemberråkalla vädret mellan två elvor där inget upphetsande stod på spel. Det blev kort och gott en vänskaplig uppgörelse. Det blev många LSK-hörnor men få måltillbud och där första halvleken slutade rättvist 0 – 0. Men så på LSK femte hörna en kvart in på andra skapade ”Johan Guldfots” inlägg kaos i gästernas försvarsområde, och mycket riktig så dyker Udo upp och ger LSK en rättvis hemmaledning och att han därmed också uppnått samma antal gjorda seriemål som Jesper. Men de orangesvarta Lundensarna ville inte vara sämre, så på sin andra hörna för dagen skapade man lite kaos i LSK försvar och helt plötslig rasslade det till i nätet bakom ”mål Robin” och matchen var utjämnad. Det hela verkade gå mot en oavgjord tillställning och att LSK tjugonde segermatch tycktes gå om intet. Men varför skulle folket inte få se Kitic en sista gång på plan gick funderingarna? Men så knappa tio minuter från slutet kommer ”Helgonet” in på plan till folkets högljudda ovationer. Det helt otroliga händer, som regisserat från ”någon däruppe”. På LSK åttonde hörna i slutminuten skapar ånyo ”Johan Guldfot” kaos i Torns försvar och där dyker ”Helgonet” upp och med sin sista seriespark på Skarsjövallen och dundrar in 2 – 1. Helt otroligt, inte sant bara! Till folkets och alla spelarnas stående ovationer och kramar hade ”Kiticsagan” fått ett avslut, så välförtjänt men så få förunnat i fotbollsvärlden.
