”En liten krönika från folket som såg på”

Gunnar på Orust är tillbaka med en nyskriven skildring av hans betraktelser från bortamatchen mot Lund, som LSK vann med 3-1 (0-1).

Så var det dags för säsongens sista samling runt Sunes korvgryta för att storbildsbeskåda LSK bortamöte med Lunds BK i näst sista serieomgången. Trots de ”grönvita helgonens” fantastiskt fina spel och form under hösten var det nu bara sedvanlig segerprestige och lite tabellkrig lagen emellan om den sjätte platsen som gällde. Kanske var det detta och det vårliga vädret samt alla andra helgons uppmärksamhet denna dag som tunnade ut tittarskaran och där åskådarbänkarna runt Klostergårdens solglittrande konstgräs var påfallande glesbesatta. Men stämningen var dock som vanligt bästa tänkbara när bollen sattes i rull till taktfast appell från korvagänget – ”kom igen nu gubbar”!

Den appellen verkade ha nått de grönvite på plats som omgående tog tag i händelserna med rappt offensivt spel på båda kanterna som tryckte de gula Lundapågarna ordentligt bak på hälarna. En fröjd att skåda och som redan efter drygt tio minuter resulterade i ledningsmål inprickat av Udoh efter fint förarbete av Hampus. Vilken start tjoade folket och ropade på kaffepåfyllning för här skulle det ju bli målkalas igen. LSK offensiva spel fortsatte ytterligare ett tag men målen kom inte och något krampaktigt tycktes ha smugit in i de grönvitas ben och skallar. Helst plötsligt tog pågarna över spelet där de grönvite stundtals blev rundningsmärken och pressades hårt mot en kvittering med flera farligheter och många hörnor. Ledningen hängde verkligen på en tunn tråd men höll halvleken ut till ett minst sagt funderande folk över scenförändringen. Hade någon blandat bedrövningsmedel i spelarnas vätskeflaskor – ja för något måste det vara muttrades det i korvakön?

Andra halvlek kom igång med ett nyladdat LSK troddes och hoppades man på. Men krampen hos de grönvite tycktes sitta kvar och hemmagulingarnas tryck för en kvittering blev allt hårdare och närmade sig oroväckande. Efter några minuter kom också kvitteringen på en hårt slagen frispark som Kaksa för ovanlighetens skull inte kunde hålla utan blev till en retur som efter kalabalik i målområdet kunde lirkas in i maskorna till 1-1. Nu var frustrationen hos LSK påtaglig med flera avslutsslarv att det kändes ända upp i korvbaren. Va var nu detta – skulle höstens andra nederlag komma? LSK kämpade dock krampaktigt på i ”spelmotvinden” och efter lite byten efter dryga timmens spel kunde så ”Pangen-Jakob” äntligen skruva in bollen otagbart i målvaktens högra kryss till förlösande 2-1 ledning. Nu tycktes krampen vara borta med nytt gå i de grönvitas spel med det ena målbudet efter det andra. Kvarten kvar så snirklade sig Snibben och Öy elegant igenom pågarnas försvar och smörpassade Udoh som enkelt satte 3-1 med sitt utlovade elfte seriemål och därmed var gulingarna ett slaget lag. Det blev till slut en rejäl vinst för LSK och en säkrad sjätte plats och för första gången på säsongen blev vinstkolumnens stapel med sexton segrar högst vilket också gladde det under matchen ”så hårt prövade” korvagänget.

Gunnar på Orust

cool good eh love2 cute confused notgood numb disgusting fail