Gunnar på Orust är tillbaka med en ny krönika. Denna gång ger han sin syn på målfesten som slutade med seger mot Ängelholm med 4-0.
Det låg liksom i luften att folket skulle få uppleva något positivt nytt i sommarvärmen på Skarsjövallen vid mötet mellan LSK och Ängelholms FF. Parkerings-Kjell sken upp mer än vanligt, vilket brukar vara ett gott tecken. Även kassören i det något folktunna insläppet trodde på en positiv trendändring denna för fotboll så sköna afton på den gröna mattan som nu brunspräcklats i sommartorkan. Med förhoppningen att de återkomna avstängda spelarna i försvars- och mittfältsspelet skulle bidra till att LSK tog sin andra hemmaseger och för första gången i år höll nollan bänkade sig folket troendes på målfest.
REDAN i andra spelminuten anslog LSK målstämning när en framrusande Linus på mållinjen kunde knoppa in ledningsmålet på hörna inslagen av Shojaee. Knappa tio minuter senare kunde Shojaee med sitt ständiga oroskapande i ÄFF-försvaret ge Molle på högerkanten en öppnande passning som elegant lyftes in till Robin vars stenhårda skott blev en så kallad strumprullare i folkets smak i mål förbi en skottställd målvakt till 2 – 0. Från den stunden var LSK ordentligt på gång och folket skanderade ”L-S-K” matchen lång. Men ett rungande ÄFF-skott i Kaksas vänstra stolprot strax före halvtid fick dock folket att hicka till, för den i mål och det kunde ha blivit en annan match? Så därför ville man gärna se ett tredje ledningsmål för halvtidsfridens skull. Chanser kom flera gånger om, men 2-0 stod sig halvleken ut och folket började grunna på både men och om inför andra halvlek läskande på glass.
Första halvan av andra halvlek blev mållös och viss oro hängde i luften. Skulle trean komma eller skulle gulingarna från Skåne reducera och de ödesmättade slutminuterna ånyo ställa till det för de grönvite eller skulle Kaksa i målet äntligen få hålla nollan? Chanser dök upp åt båda håll då befrielsen kom efter att spelarna fått extra vätskepåfyllning. Inbytte Nikolla slog in en hörna som Jonathan snubblade och dundrade i mål och ÄFF var ett slaget lag. Något som ledde till lite funderande bland folket. Hur kunde Skåningarna som kom till match efter två meriterande segrar över serieledarna Mjällby och topptippade Utsikten spela så dåligt? Dom spelar inte så dåligt utan det är LSK som gör dom dåliga tycktes det i folkledet som nu hade fördragsamhet med allt vad LSK gjorde. Tidigare gnyende över dåliga passningar och mottagningar kommenterades denna dag, ”sånt händer bara”. Det enda folkgnyendet denna dag var några LSK gula kort på onödigt tjafs med domaren. Även det gnyendet falnade när fyran kom på övertid genom att Robin avslutade ett vackert anfall med att i stället för stenhårt vristskott elegant och retfullt smeka in bollen förbi en åter ställd målvakt och storsegern med 4 – 0 var ett faktum. Folket hade äntligen fått sitt lystmäte på ny storseger tillgodosett och som med ovationer och applåder tackade sina grönvita kämpar för målfesten och trendvändningen.
Gunnar på Orust
