Ett pånyttfött LSK med tre förlustfria matcher på raken och flyt i spel och målskytte inspirerade några av folket att trotsa den täta midsommartrafiken och snirkla sig till Ruddalens konstgräsplan för att se de grönvita ta en ny trepoängare. Några valde också att fjärrskåda drabbningen hemmavid hos Sunes korvgryta. Storförlusten förra året mot ”Kiken” var historia denna dag för nu fanns bara seger i folkasinnet. Men det blev en rekyl som heter duga med storförlust och de senaste framgångarna kändes helt plötsligt som tomtebloss allteftersom matchen gick och mörkret började sänka sig över Ruddalen.
Man kände dock redan vid matchstart viss oro över utgången när LSK:s gigant Alexander Mellqvist inte fanns med i truppen. Men det skulle nog kunna ordna sig ändå för nu var ju Roger Thompson åter fit for fight i en nästan intakt backlinje. Men vad fick vi se!? Jo ett till synes mållöst springsparkande LSK mot ett spelförande blåklätt hemmalag dirigerat av förre storspelaren Stefan Rehn. Gång på gång kom de blåe fram på sin högerkant och ställde till det ordentligt i ett stundtals tafatt LSK försvar. På två minuter efter dryga halva första halvlek hade ”Kiken” tagit en rättvis tvåmålsledning för att strax därefter sånär sätta ett tredje. Men tack och lov fick Kaksa, som denna dag inte var hans bästa, hjälp av stolpen så hemmalagets 2-0 ledning med mersmak stod sig halvleken ut. LSK hade i stort sett bara ett ordentligt anfall och det kom i sista halvleksminuten men Shojaees fräsande markskott stöttes ut av målvakten och returen sköt Robin högt över.
Hur kunde LSK:s pånyttfödda spel gå så i baklås tycktes och tänktes det i den ganska besvikna folkskaran som tillsammans med hemmapubliken uppgick till knappa 200 (?). Får vi bara in ett par nya spelare och reduceringsmål tidigt i andra så fixar det sig säkert trodde och hoppades folket. Med inbytta pangen Jakob och yttersnirklaren Nikolla blev det också full fart framåt de första dryga fem minuterna och de blåe ställdes på hälarna i sitt eget straff- och målområde. Men det ville sig inte utan den gamla avslutskrampen gjorde sig gällande eller så stod ett ben i vägen till flera resultatlösa hörnor. Man lyckades dock snubbla in ett reduceringsmål men si då kom snubbling från fel sida av offsidelinjen så glädjen blev kortvarig. LSK:s offensiv avtog mer och mer och ”Kikens” konstruktiva spel tog över. På två minuter mitt i halvleken kom som från intet efter kontringar förbi ett passivt LSK försvar två nya hemmamål och displayen grinade styggare än någonsin 4-0 och matchen var i praktiken över. Efter lite tråcklande i hemmalagets målområde fick LSK dock sin första straff för året i åttionde spelminuten som Robin satte stenhårt i mål till 4-1 med sitt sjunde mål i årets serie. Ett sent uppvaknande satte lite fart i LSK-anfallen men de blåe värjde sig skickligt så resultatet stod sig matchen ut. Därmed hade LSK plötsligt åkt på sin största smäll i årets serie till folkets oförställda besvikelse. Man drog snabbt hem till midsommarfirande med sill och snaps för att glömma denna utskåpning och liksom laget förhoppningsvis komma återställda till hemmamötet mot Lund nästa söndag.
Gunnar på Orust
