Match mot Utsiktens BK, ”Kiken” i göteborgarnas folkmun, på Rudalens IP har inte varit någon höjdare för LSK på senare år. I söderettans två senaste möten där har LSK åkte på riktiga proppar med 3–0 och 4–1.
Men nu var ju läget helt annorlunda. Här och nu skulle de gröna idolerna stöttas till max, så stora delar av LSK-folket invaderade Ruddalens sittplatsläktare och på nästan ”Hammarbymanér” skanderade LSK och sjungande ”nu är vi där” matchen igenom. För ettans och regionsmedia hade ju räknat ut och publicerat, att om allt slog in så skulle LSK kunna ta på sig guldhattarna och öppna champagnen omkring klockan kvart i sex denna sköna höstlördag. Skulle det verkligen kunna bli så bra var dock frågan när matchen blåstes igång på konstgräset klockan fyra?
Men det visade sig redan från start att här skulle det bli mycket tufft att ta de poäng som LSK behövde för att nå det spekulerade målet. Det blev mest springa och spark med tjuvnyp och hårda tag nästan hela första halvlek. Domaren, den stackarn, hade fullt sjå med att förmana och hålla de gröna och blåsvarta kombattanterna isär och kolla upp hur illa det egentligen stod till med de ”kvidande offren”. Men trots att de blåsvarta syntes kvida mest så var det dom som sprang och sparkade bäst och var närmast ett ledningsmål. Men LSK-försvaret och ”Mål-Erik” stod pall och de hårdaste bollarna gick utanför eller fastnade på burgavelns utsida. Dessvärre hade LSK inte ett rejält skott på mål eller någon upphetsande anfallsfarlighet, hur mycket än folket manade på. Folkets riktiga glädjetjut kom först när ”smartmobilerna” displayade att Assyriska kvitterat Landskronas ledning.
Trots LSK:s mediokra spel under första halvlek var stämningen riktigt god på sittplatsläktaren och i trängseln vid korvkiosken under pausen. Assyriska hade nämligen återigen kvitterat Landskronas 2–1-ledning och bornyrkänsla av champagne stärkte upp kaffet och läsken. När så andra halvlek precis skulle till att dra igång kom det verkliga LSK-vrålet, för nu hade ”smartmobilen” lyst upp att serietvåan tappat två poäng. Det beskedet som också nått kombattanterna gjorde spelet lite mer humant när de båda lagen såg möjligheten att bli matchvinnare hur än det gick. LSK började också gång på gång komma förbi det täta och välspelande hemmamittfältet och skapade stundtals kaos i de svartblåas straffområde, allt eftersom matchen gick mot slutminuterna. Med inbytta ”Torpeden Udoh” och ”Pangen Jakob” tycktes ”Tränar Jörgens” taktik vara, att nu skulle bollen in till varje pris för lådan med guldhattarna var nog halvöppnad anades det. Sista minutens totala kaos i Kikens målområde var nog också bara en tåfjutt från att det sagolika skulle inträffa, men 0–0 var ändå något. Resultatet stämde inte det minsta ner folket, som sprudlande glada tackade sina gröna idoler för en fin kämpainsats som kryddar upp mötet nästa lördag mot lokalkonkurrenten. Nu krävs att LSK tar två poäng på de återstående tre matcherna, eller att Landskrona tappar en, för att Superettan skall nås. Att så skall ske är sannolikheten så stor att travesteringen av Tage Danielssons Harrisburgmonolog passar perfekt – det är folksanningen!
Gunnar på Orust
