Det var inte vilken allhelgonadag som helst i Ljungskile i lördags när fotbollsfinalen mot Torns IF från Lund gick av stapeln. Ortens och landsbygdens grönvita herrlag i fotboll skulle helgas å det finaste för en fantastisk fotbollssäsong med serievinst, och att laget åter tagit plats i svensk elitfotbolls finrum med superettanspel kommande säsong. Lagets under många år besjälade drivkraft och stora ikon Kitic skulle också ”helgonförklaras”. Aleksandar Kitic skulle som avslutning på en enastående fotbollskarriär lyftas upp till en stjärnplats man skulle kunna kalla ”Skarsjövallens All of Fame” och med tavlan ”sin tröja 24” uppspikad på stora läktaren. Tröjnummer 24 var därmed förklarad låst för någon annan i klubben att använda i all framtid.
Matchen inleddes helt följdriktigt med hyllningstal av klubbordförande Erland Holmdahl till ”Helgonet Kitic” med familj och överräckning av blomsterkrans och tavlan ”24 Kitic i LSK 2005 – 2019” till alla spelarnas och publikens stående applåder. Själv fick dock ”Helgonet” börja matchen på bänken och som man kunde tänka sig, kanske funderande på hur han skulle tacka för sig och få till den riktiga avslutningsknorren
Spelet blev lagom så uppvärmande i det novemberråkalla vädret mellan två elvor där inget upphetsande stod på spel. Det blev kort och gott en vänskaplig uppgörelse där bara ett, till synes mest för formens skull, utdelat gult kort till en Torning i slutskedet. Men så hade ju LSK ”gulkortsvärsting Jesper” blivit publikplacerad denna match, p.g.a avstängning. Nu säkert längst inne i våndor om förstaplatsen i skytteligan skulle snuvas av ”Torpeden Udo”.
Det blev, förutom som ofta denna säsong många LSK-hörnor, få måltillbud och där första halvleken slutade rättvist 0 – 0. Men så på LSK:s femte hörna en kvart in på andra skapade ”Johan Guldfots” inlägg kaos i gästernas försvarsområde, och mycket riktig så dyker Udo upp och ger LSK en då rättvis hemmaledning och att han därmed också uppnått samma antal gjorda seriemål som Jesper. Men de orangesvarta Lundensarna ville inte vara sämre, så på sin andra hörna för dagen skapade man lite kaos i LSK försvar och helt plötslig rasslade det till i nätet bakom ”Mål-Robin” och matchen var utjämnad.
Det hela verkade gå mot en oavgjord tillställning och att LSK tjugonde segermatch tycktes gå om intet. Men varför skulle folket inte få se Kitic en sista gång på plan gick funderingarna? Men så knappa tio minuter från slutet släppte tränare Jörgen äntligen in ”Helgonet” på plan till folkets högljudda ovationer och för att åse vad hade han grunnat på. Det helt otroliga händer, som regisserat från ”någon däruppe”. På LSK:s åttonde hörna i slutminuten skapar ånyo ”Johan Guldfot” kaos i Tornsförsvaret och där dyker ”Helgonet” upp, och med sin förmodligen sista seriespark på Skarsjövallen dundrar in 2 – 1! Helt otroligt, inte sant bara, men till folkets och alla spelarnas stående ovationer och kramar har ”Kiticsagan” fått ett avslut, så välförtjänt men så få förunnat i fotbollsvärlden.
”Torpedernas Jesper och Udo” salomoniskt delande på den överlägsna skytteligasegern med arton mål var, får så avslutningsvis manifestera LSK lagmaskineris insatsförmåga med hela tjugo vinster, sex oavgjorda matcher och endast fyra förluster detta nådens år. En potential som lovar gott för kommande superettanspel och LSK:s framtid.
Gunnar på Orust
