Så var då ordningen återställd på Skarsjövallens nästan fullsatta korv- och kaffebar när det förväntansfulla te-ve folket skulle följa LSK bortamatch mot Eskilsminne. 5 – 0 i senaste hemmamatchen mot Karlskrona och LSK tio raka förlustfria matcher och lovord om att ta nya segrar i återstående matcher var utbudet som folket inte ville missa. Eller som någon sa, det vekar vara mer folk här vid korvgrytan än på Harlyckans IP kamerafokuserade läktare. Två av söderettans just nu formstarkaste lag skulle självklart bli en mästerlig drabbning att följa och där Eskilsminnes nuvarande kvalplats till superettan skulle få en ordentlig prövning av LSK.
Direkt på avspark fick dock folket kaffet i vrångstrupen när de blågula skåningarna så när höll på att trycka in ett ledningsmål när LSK högerförsvar kommit på efterkälken men där Kaksa kunde avvärja till en resultatlös hörna. Den öppningen ledde dock till ett ordentligt uppvaknande av de grönvite som omgående replikerade med en farlig frispark som ledde till en dubbelhörna och där backstrategen Mellqvist dyker upp på rätt plats och nickar in 0-1 till folkets hejdlösa jubel och dunk i borden. Målfrossa igen skrek folket för nu blev det 25 minuter av LSK lek med ett mer eller mindre paralyserat hemmalag. Ja de grönvite visade upp ett spel i dur men där bolluslingen inte ville in eller så stod hemmalagets duktige målvakt i vägen. Sista dryga kvarten blev dock en riktig lidelse för nu tycktes det som LSK offensiva spel tömt lagets krafter och blågulingarna tog över och skapade flera målchanser där kvitteringen hängde i luften men Kaksa var på sin plats så 0-1 ledningen kändes ändå okey.
Det måste åter bli ett offensivt LSK spel i andra halvlek tyckte det korvmättade folket när matchen drog igång igen efter paus. Men så icke för hemmalaget satte omgående in en kvitteringsstöt som slutade med att domerskan på tv-håll av svårförståelig anledning pekade på straffpunkten och gav gult kort till Jonathan och Kaksa. Inte nu igen och tankarna gick till 1-1 matchen i våras där skåningarna också fick en straff och en poäng. Den gången kastade sig Kaksa åt höger på Emil Åbergs straff och sånär höll på att knipa bollen vid stolproten. Månne samma Emil hade det i tankarna när han nu slog straffen intill andra målstolpen, men si då var Kaksa reptilsnabb och knep bollen till ett nytt folkvrål och hopp om samma uppvaknande som i första halvlek. Men den här gången verkade det bli det motsatta och LSK spel gick mer och mer i moll. LSK starka försvarsspel med Kaksa i högform stod dock emot blågulingarnas ivriga attacker att få till en kvittering. LSK fina anfallsspel från förra matchen tycktes vara bortblåst frånsett några ströanfall med hårfina nickar som svedde utsidan av målställningen och där 0-2 inte låg långt borta. När så en hemmaspelare blev utvisad sista tio så kändes det som att den femte raka LSK segern var i hamn. Men sista tio för LSK är ju som bekant ödesdigra och blev så även denna match när ett ”nästan 0-2 mål” i sista minuterna blir till en rekyl och hemmalaget kan baxa in 1-1. Ett resultat som just då kändes som en förlust men som med lite eftertanke om vad som skedde på plan nog får ses vara rättvist mot seriens näst bästa lag och en elfte raka förlustfria match var ju alltid något att glädjas över.
Gunnar på Orust
