Så var det åter dags för kommunderbyt mellan blåvita stadslaget Oddevold och grönvita landsbygdslaget LSK. LSK-folket var självklart segerrusiga efter höstens alla förlustfria matcher och vårderbyts målkalas mot stadslaget. Många var så segervissa att man intog segersupén på stan innan match för att därefter leta sig fram till bortalagshörnan under Snikens Kulle längst in på Rimnersvallen. Uppklättrade på stenbänksläktaren med värmande sol i ansiktet och tillsammans med LSK ljudstarka, färgsprakande och hänryckande Traktorboys skulle stadslaget få på moppe. Oddevolds fanclub Bohusbataljon hade inte en chans att matcha Traktorboysen i harangeringensjublet för sina idoler när lagen äntrade planen med grönvit fackelrök och grönvita serpentiner och folkets högljudda ackompanjemang.

Det var två lite av stundens allvar spända elvor som startade bataljen med varsin halvfarlig målchans innan LSK tog kommandot. De grönvita skapade farliga målchanser gång på gång alldeles framför ögonen på folket. Man såg varför målen uteblev och där man gärna sett att en eller annan tåfjutt och strumprullare fått ersätta de många pangskotten inom de blåvitas straff- och målområde. Men stadsmålvakten Robin Gustafsson fredade också med skicklighet och lite tur sin målbur. Så tryckte LSK på dryga halvtimmen frånsett några inte ofarliga blåvitskontringar på kanterna där det grönvita försvaret hade fullt sjå att hänga med dock utan att nämnvärt störa Kaksa. Sista kvarten var det hemmalaget som tog över kommandot utan att få till farligare avslut och halvleken slutade rättvist 0-0.

Det måste bli bättre fart på de grönvita och återtag av kommandot gick folksnacket under pausvilan för annars kommer nog den positiva matchsviten att brytas. Men det blev inte som folket ville när andra halvlek drog igång med grinigare spel och många gula kort. Även på sidan plan spred sig grinigheten bland tränare och avbytare. Ja så till den milda grad att Johan Patriksson fick gult kort på avbytarbänken vilket måste anses vara lite unikt. Spelet blev inte bättre av grinigheten men det verkade störa LSK mer än hemmalaget som nu hade visst grepp om händelserna och där LSK kontringar slutade som resultatlösa hörnor. LSK vann hörnstatistiken med 11 – 2 och tycktes på oförklarligt sätt ha spårat in på vårsäsongens ineffektiva spel. Målspottarnas Robin och Udoh spelsätt var nu inläst av de blåvita och Udohs vanligtvis alerta driv blev mer och mer jordfräslik. Mitt i den bedrövelsen kommer så baklängesmålet dryga kvarten in på halvleken. Folket kunde från sin åskådarplats se hur en offsidestående blåviting fick slå en boll som via ett grönvitt försvarsben snurrar in mellan benen på Kaksa och hemmaledning som gav Bohusbataljon ordentlig luft i lungorna. Trots LSK ivriga försök att få till en kvittering var det stadslaget som behärskade matchen bäst och får nog om än lite bittert erkännas vann bataljen rättvist.

Gunnar på Orust