Efter tränare L-Os avhopp i veckan var Sune festfixares bortamatchmys på Skarsjörestaurangen lite extra intressant. Skulle det tillfälliga tränarparet Kitic och Lund kunna vända den negativa matchtrenden? Till kaffepetters puttrande och korvgrytans ångor riktades TV-blicken mot det som troddes vara Vapenvallens naturgräs i Huskvarna. Men så dyker det upp i rutan ett förvirrande rutnät liknande ett brädspel. Vad var nu detta gick tankarna? Inte nog med tränarbekymret. Nu skulle tydligen de blåskrudade Huskvarnarna grilla de grönvite på Rosenlunds illgröna rugbyplan med kritade linjer kors och tvärs över och på sidan av ordinarie fotbollslinjer.
Knappt har folket irriterat sig nog över detta förrän det osannolika händer – LSK tar ledningen efter knappa fem minuter, påpassligt inslaget av Gaisar-Ajdin och plangrubbleriet bryts av med ovationsartade applåder. Strax därefter ett nytt fint anfall och öppet mål och folket har inkasserat LSK-tvåan. Men tyvärr hade den ”olyckliges” bägge stödben fastnat i konstgräset. LSK-spelet fortsatte dock frejdigt och fartfyllt till Kjell parkerares stämningshöjande gnolande i dur – se hur bra grabbarna löper sig till fina lägen och passar bollen så bra. Det hela rullar på med tryggt dominerande LSK-spel tills ett fint upplagt anfall tvärstannar. Målfixarna Robin och Ajdin tycks bli oense om vem som skall göra målavslutet och det börjar sväras bland folket, ” va f-n är detta”! Knappt har dock svordomen klingat ut förrän tvåan sitter där med Arvin Shojaees första seriemål. Fler mål är på väg men avslutskrampen lyser åter med sin närvaro och första halvlek går mot ett 0-2 läge. Men så strular det i försvaret och hemmalaget får ett relativt enkelt reduceringsmål i slutminuten, fanken så onödigt knorrar folket. Men halvleken är plussad på med några minuter efter skador på bland annat Roger Thompsen och i sista tilläggsminuten får LSK en hörna. Där dyker då inbytte Jonathan upp och nickar elegant in 1-3 och lugnet återställs i folkhopen.
Andra halvlek fortsätter med bra spel men där hemmalaget tar för sig mer och mer dock utan att skaka LSK. Så kommer då efter knappa 70 minuter det förlösande 1-4 när Gaisar-Ajdin på ett ”Zlatanliknande sätt” med ett långskott överraskar hemmamålvakten och boll i nätet. Det jublas i högan sky och ”seiern är vår” börjar skrålas bland folket. Skrålet fastnade dock lite i halsen när hemmalaget åter igen efter försvarsstrul får ett nytt enkelt reduceringsmål till 2-4 och började lyfta upp spel och bollar in på LSK planhalva och straffområde. Kjell parkerares gnolande i dur börjar mer och mer gå över i moll liksom även LSK-spelet de sista tio minuterna. Men LSK höll ställningen och tog sin första välförtjänta trepoängare och det applåderande folket trallade hem med positiva vibbar inför kommande hemmamatch mot nykomlingen Tvååkers IF.
Gunnar på Orust
