Sunes korvgryta och med hustrun vid TV-spakarna lockade oss ”fjärrsynskådare” åter till Skarsjöstugan för att se hur ett av skador och avstängningar starkt decimerat LSK skulle klara sig borta mot Skövde AIK. Förväntningarna får väl sägas var inte alltför stora då Skövde spelar bättre fotboll än tabellen anger och senaste segern borta mot Grebbestad stärkte nog deras självförtroende ordentligt. Men hoppet och undrens tid överger aldrig ett prövat LSK-folk, så bänkade inför den fina TV-bilden så skulle det kanske ordna sig den här gången?
Det var dock det rödklädda hemmalaget som började bäst med tre hörnor efter dryga fem minuter dock utan att skaka om det nykomponerade LSK försvaret. LSK hade svårt att få till något riktigt spel under nästan hela första halvlek och de få tillfälle som gavs kunde nog ha förvaltats bättre! Att man ännu efter tio omgångar har så svårt att få bollen inom målramen även på nära håll får folket att ömsom gny och ge upp. Varför inte en lite nätt tåfjutt eller snubbling av bollen i stället för en dåligt sträckt vristspark högt över målribban surrar tankarna hos oss några ”aldrig tända” gärdsgårdseriestjärnor? Och så kommer det åter igen, ett överspelat LSK-försvar fäller en röding och domarn blåser straff efter knappa halvtimmen. Varför inte strunta att fälla motståndarna och låt dom missa chansen i stället, för med straff blir det ända mål – tyckte några i folkhopen. Vid förra matchen kastade sig Kaksa åt höger medan exekutorn satte bollen till vänster om honom. Månne det blir tvärtom denna gång tänkte folket? Och så rätt man fick och 1-0 lyste åter styggt men igenkännande på tavlan! Att LSK var i till synes samma straffläge strax därefter när Robin fälldes i avgörande skede gick dock domarn förbi och halvleken slutade lagom rättvist 1-0 med bättre spel av rödingarna och mindre bra av de grönvite.
Det var ett betydligt aktivare LSK som kom ut på plan i andra och efter knappa fem minuter avslutade man ett fyndigt vänsterflankspel med inspel mot målområdet där Molle distinkt knoppade bollen otagbart i mål och 1-1 höjde stämningen avsevärt hos korvgänget och smakade mer. Men det blev bara hörnor och skott utanför och över målställningen från båda lagen när de för LSK ödesmättade slutminuterna närmade sig och ångesten började krypa in i folket. Men denna gång ville ödet något annat och 1-1 stod sig matchen ut och med det kände sig folket inte alltför besvikna och hängde lagom läpp. Tänkandes att när de avstängda och skadade spelarna kommer åter i spel på lördag mot Ängelholm så smäller nog de grönvite till med årets tredje trepoängare – banne mig!
Gunnar på Orust
