Den ödesmättade dagen för Skarsjövallens framtid var så kommen och den drygt tusenhövdade folkskaran slöt upp som aldrig förr. Allt för att visa att det är på Skarsjövallen landsbygdens stolthet LSK hör hemma och skall spela sina hemmamatcher. Som planfrågan så trist utvecklat sig så var det självklart med blandade känslor man skulle åvittna sortin mot Lunds BK, och som frugan undrade om LSK skulle spela med sorgband idag. Men icke så för det var ett taggat för att inte säga övertaggat LSK som till en mäktig inramning och manifestation skulle visa att här knäcks man inte av meningslös arenaträta. Något som också skulle visa sig bli en dramaturgitillställning folket sent kommer att glömma.
Det började också med en infernalisk press från våra gröna idoler mot det vitgula Lundensarna där LSK skånepåg Johan Brannefalk redan i matchöppningen fick till en kanonfrispark som svedde överliggaren så det osade om det. Så fortsatte det med tillbud och nära chanser i flera minuter, när LSK helt plötsligt tycktes råka ut för en blackout. Försvaret slutade spela och den vanligtvis så alerte Kaksa verkade ha glömt sitt målvaktsuppdrag så bollen bara rann in i mål av sig själv och folket tappade hakan när 0-1 lyste upp måltavlan och ett lika förvånat skånelag bildade spelarkummel. Trots den nesan fortsatte LSK sin offensiv och matade fram den ena bollen efter den andra till torpederna Udo och Jesper men det blev inga målträffar utan bara hörnor. Men vitgulingarna spelade klokt bakåt och kvickt framåt så innan halvtid hade det kunnat stå både två och tre mål i baken.
Hur kunde det bli den matchutvecklingen på segerdagen undrade folket som lite nedstämt läskande sig med kaffe o korv med förhoppningen att idolerna skulle komma ut till andra halvlek med ny taktik och tålamod i spelet. Men vad händer? En ny blackout och 0-2 på direkten och folket på god väg att slänga in handduken över ett LSK som såg grönare och våtare ut än till förne. Man jagade dock på och till slut efter lagets dubbelhörna kunde Udo få in en reducering till folkets ohejdade jubel för nu skulle det väl ordna upp sig. Men tiden bara rann iväg tills skånepågen Johan serverade Jesper en delikatess som han elegant knoppade in till 2-2 och nu var väl vägen till ny seger banad. Efter tiotalet LSK-hörnor kom så upplösningen när klurige gutten Edin passade Udo som utan pardon rakade in 3-2 och LSK vinstraket exploderade på plan och lyste upp ett läktarfolk i ovationsstämning. En raket som borde lysa upp alla som eventuellt kan ha funderingar på var Uddevallas landsbygdslag skall spela sina hemmamatcher i fortsättningen!
Gunnar på Orust