Erik Lunds brinnande derbyblick đŸ”„


Det Àr sensommarsverige i mitten av 00-talet. Luften Àr fuktig och fotbollsplanerna pÄ Bodele Àr nÀstintill ödelagda. LikasÄ gÀller det intilliggande utomhusbadet. Platsen som nÄgon mÄnad tidigare var ett myller av fotboll, glÀdje och mÀnniskor i alla Äldrar i samband med den klassiska ungdomsturneringen.

Denna kvÀll Àr luften inte bara fuktig, det finns nÀmligen bÄde prestige och rivalitet i luften. PÄ andra sidan stÄr starka motstÄndare i klassiska blÄa tröjor med vita armar och vita shorts. Ett motstÄndarlag utan svagheter, med bra spelare pÄ varje position och utan tvekan det bÀsta laget i Äldersklassen i distriktet.

VĂ„rt lag hade förstĂ€rkts av bl.a. Erik Lund, som samma Ă„r skulle debutera i A-laget. Lund, som tack vare sina kvalitĂ©er vanligtvis spelade med Juniorlaget vid den hĂ€r tidpunkten, var en rejĂ€l förstĂ€rkning i en annars relativt habil spelartrupp. IklĂ€dda A-lagets gamla oversize:ade matchstĂ€ll frĂ„n 1999, dĂ€r den minsta storleken var XL, stĂ€llde vi upp för avspark. Prestigen och relativiteten var utanpĂ„ matchklĂ€derna, inte minst p.g.a. A-lagens dignitet dĂ€r ”stadslaget” Oddevold hade blivit nedpetade frĂ„n tronen av ”kompisgĂ€nget” och ”bönderna” frĂ„n Ljungskile. En plats som vid den hĂ€r tidpunkten LSK betryggande hade lagt beslag pĂ„ i nĂ€stan ett decennium. Att vĂ€xa upp och fostras som ungdomsspelare i LSK under dessa Ă„r var kanske inte optimala, utan sĂ„ bra förutsĂ€ttningar som det Ă€r idag. Samtidigt lĂ€rde vi oss precis vad som egentligen Ă€r den omtalade ”LSK-andan”, dĂ€r vi alltid bar med oss stoltheten över LSK-skölden och kĂ€mpade alltid till 1926 %.

Jag hade blivit placerad som ensam centertank. Eller ja, tank var vÀl att ta i för en spÀd tonÄring. Syftet var snarare att springa sönder försvaret hos motstÄndarna och samtidigt kunna vara ett hot framÄt. Matchen startar pÄ den ojÀmna planen med de nÀrmast sörjande lÀngs sidlinjen.

Det gĂ„r endast ett par minuter, sedan hĂ€nder det! Vi kommer runt pĂ„ högerkanten. Jag försöker placera mig bra i straffomrĂ„det. Bollen kommer in – och innan bollen ens nĂ€rmat sig mig sĂ„ har jag utfört det som senare skulle ske. I huvudet snurrar tankarna och i slutĂ€ndan Ă€r jag fast besluten om att trycka bollen hĂ„rt mot mĂ„l. PANG! Bollen letar sig in bakom motstĂ„ndarmĂ„lvakten och lĂ€gger sig tillrĂ€tta i nĂ€tmaskorna. DĂ€refter gĂ„r allt som i slow-motion. Jag Ă€r knappt medveten om vad som skett, men det dröjer inte lĂ€nge förrĂ€n jag blir varse det. Jag vĂ€nder mig om. Medspelare stormar mot mig för att fira. Men det första som möter mig Ă€r Erik Lunds brinnande blick. Betydelsen av mĂ„let syntes sĂ„ tydligt i hans ögon – det hĂ€r var ingen vanlig match utan nĂ„got alldeles speciellt för alla i laget, inte minst för honom. KĂ€nslan av mĂ„let gav en sĂ„dan kraft att det kĂ€ndes som att solen i LSK-skölden, pĂ„ bröstet, pĂ„ lyste starkare Ă€n nĂ„gonsin.
– VIKTIGT!
Erik Lunds stÀmma hörs över det stora spelfÀltet och signalerar övertaget i matchen och inte minst vilka spÀnningar som funnits inför denna match.

Det blev till slut förlust, men minnet av hÀndelsen har trots allt etsat sig fast. Det Àr sÀllan resultat, framgÄngar eller motgÄngar som man kommer ihÄg bÀst som spelare. Snarare Àr det specifika tillfÀllen och hÀndelser som sticker ut och som man minns. KÀnslan frÄn detta tillfÀlle lever kvar och jag Àr övertygad om att mÄnga med mig har egna speciella minnen inför matchen och/eller kÀnner en speciell kÀnsla inför derbyt nu pÄ lördag. Oavsett om man brinner för Ljungskile och Oddevold sÄ Àr mötet minst sagt betydelsefullt, alltsÄ inte bara för spelarna pÄ planen. SÄ pÄ det sÀttet betyder matchen mellan kommunens frÀmsta lag mer Àn tre poÀng.

Slutligen, efter lördagens derby hoppas jag att fler minnen etsar sig fast. DĂ€r Erik Lunds ögon Ă„terigen brinner – och dĂ€r de grönvita stĂ„r som segrare!

Vid tangenterna,
Povel Fridefors
DĂ„varande pojklagsspelare, numera Klubbchef

cool good eh love2 cute confused notgood numb disgusting fail