Folkets lilla kåseri om LSK returmatch mot Norrby IF 17/9

Kommen till seriens trettonde sista, skulle nu LSK förbättra sin plats den trista.
Måtte de våra kommit över ÖIS-smällen, i match mot Norrby på torsdagskvällen?
Frågorna var många inför returen, men inte skulle väl LSK ha kvar den oturen!
Seger det enda rätta var ett måste, och att spelarna i det förgångna ej var låste.

Två lag som båda behövde alla poängen, när spelet drog igång på Skarsjöängen.
Så var det LSK förre fruktade målkanon, hur skulle man nu på honom få fason?
Robin hade i matchen mot Västerås, visat målform med hattrick och nyvunnet flås.
Men om man höll honom i schack, skulle det nog ordna sig, om detta inget snack.

LSK drog igång med full fart framåt, anfallen lite uddlösa så målburen koms ej åt.
Trots de gröna ägde första halvlek nästa hela, kunde man ej de blåvita överspela.
Sammanfattningsvis blev halvleken händelselös, och slutade följdriktigt rättvis mållös.
På Norrbys fruktade målkanon, LSK hade god koll, han kom knappt till på en enda boll.

Knallarna kom ut i andra riktigt alerta, här skulle man tidigt ett ledningsmål sätta.
Men våran Wallinder i målet stod pall, även om det i ribba och stolpe ibland small.
När de blåvita lekt offensiven färdigt, tog de våra åter befälet, bestämt och ihärdigt.
Ojust Norrby vår Olausson river ner, straffen Pep sätter, om LSK:s fjärde seger man ber.

LSK tar in allt man har till försvar, inte ens slitvargen Kitic Jörgen bespar.
Här skulle en motståndare inte få komma in, och sätta segerglädjen i sordin!
Men folket i nervig karantän, hade sett hur tidigare glädjestunder gå dit hän.
Så i precis som förut i matchens sista minut, knallarna sätter sin kvitteringsstrut.
Slutet blev som tidigare brukar hända, frågan är om LSK någonsin detta kan vända?

Gunnar på Orust