Folkets lilla kåseri om LSK match mot Dalkurd FF 18/7

Ny hemmamatch på gång, taktiken återställd och folket bespetsat var på segersång.
Tränare Jörgen hade lövat, specialtränat till sista spelminut, hade LSK nu särskilt övat.
Unga grabbarna från Dalom i fordom, skulle få sig en rejäl svängom.
Stämningen på topp, truppen numer från Uppland skulle få sig en propp.

Första halvlek blev så där lagom, chans åt båda håll men inget mål att skriva om.
Det sparkades och sprangs som sig bör, men bollarna gick hela tiden utanför.
Minuterna for iväg utan nätastrut, hur länge skulle man på detta få stå ut?
Tänkte folket så ensamt i det trista, vilket lag skulle målvakten först överlista?

Gästerna som hotat vara bäst i matchens slut, hindrade ej Begaj sätta sin andra seriestrut.
På Jespers inlägg i minut sextioni, han klackade bollen elegant Dalkurdsmålis förbi.
När så Adam Rosén minuterna senare tvåan satte i mål, hade väl LSK på kurderna fått kål?
LSK flera dagars specialträning skulle nu ge resultat, tre poäng låg ju nästan på dukat fat.

Man lutade sig tillbaka att slutsignalen njuta, boll förbi Erik i toppform kunde nog ingen skjuta!
Så hände det som förut åter, LSK åker på en baklängesstrut i matchens slut och folket gråter.
Orosmolnen över Skarsjövallen började sig flocka, skulle Erik ett andra mål ur nätet tvingas plocka?
Så åter på en lyra, kan han bollen från målet ej styra, poäng åt fanders så onödigt dyra.
Det är som förgjort för LSK i serien så här länge, men träna mer matchslut och låt huven ej hänge!

 

Gunnar på Orust