Folkets lilla kåseri om LSK bortamatch mot Umeå FC 25/7

Till Ume och björkarnas sus, skulle LSK göra dagen för folket så ljus.
På gamla Gammliavallen och minne från slaget, när LSK blev allsvenska laget.
Jörgen med på plan redan då, visste ju hur man västerbottningar kan slå.
Tiden för LSK var också äntligen inne, på bortaplan ta mer än en pinne!

Så var tankarna hos folket i bur, första halvlek andades dock lite otur.
Två lag som jagade poäng av bara dänn, mäktade ej bollen få nätet i spänn.
Det sprangs hit och dit och gjordes försök, men avsluten alltid gick upp i rök.
Hemmagrabbarna som LSK skulle klå, när domarn anfall med ledningsmål blåste å.
Första blev inget vidare bra, mållösa hörnor och varnad Linus gjorde ingen gla.

Efter fem minuter i andra, murbräckan Andreas sig sträckte och av planen fick vandra.
Med Andreas, nu framåt och bakåt vid sidan av, de gröne slet extra, tyvärr inga mål därutav.
Nu började poängråden bli mäkta dyra, när Linus bollen från mål med hand råkade styra.
Så domarn den gulaste av alla den här dan, drog fram det röda och visade Linus av plan.

Men inte ens det räckte, frisparken därpå och Ume sin hemmanolla släckte.
Nu såg det riktigt motigt ut, hade LSK förmåga göra mål på bortaplan tagit slut?
Minuterna senare händer det i igen, en miss i vårt försvar och läget känns igen.
I hoppets bortflyende minut, Boye sätter sin första strut och det ser möjligt ut.
Att på lång övertid ena pinnen få, då kommer ny smäll, straff, 3-1 och ”go kväll”!

Gunnar på Orust