Folkets lilla kåseri om LSK match borta mot Norrby IF 4/7
Nu var seriens fjärde omgång inne, till knallebygd LSK for att ta minst en pinne.
Kvarterslaget Norrby det vita och blå, dom skulle man pressa, och helst kunna slå.
Men så var det Robin, LSK:s förre målkanon, hur få tyst på en så´n person?
Ett öga på honom var givet, ge han inte läge utan stoppa´n i klivet!
Våra gröna idoler var segervissa till tusen, trean mot Trelleborg hade gett susen.
Folket i karantän anade lördagskväll bli lång, så bägarn fylldes upp, gång på gång.
LSK startade drabbningen i lagom fart, och knallarna följde med, så rart.
Målen uteblev helt i första, tur man var beredd, och bara målen fick törsta.
Hela andra med blåvitt oftast på LSK:s halva, skulle mötas med inövad omställningssalva.
Kommen till hälften och poängen sågs dyra, när Albin sitt första mål in kunde styra.
Skulle konsten att göra första målet än en gång, hålla ända fram till segersång?
Men de sista minuterna så svåra, som ofta fällt de våra, skulle åter LSK såra.
Men var höll Robin till, skulle han nånsin komma in och vårt försvar stöka till?
Så i matchens sista minuter slängs han då in, stolpen beskjuter som skakar Dahlin.
Men slaget var ändå inte slut, när Andreas avancerade fram och satte sin första strut.
Seger och inget annat i tanken just då, när knallarna plötsligt gjorde mål två, sicken tablå!
Men målet minst en pinne var ändå bra, skärpa hela vägen och fler man kommer ta!
Gunnar på Orust
