Folksurret från den 14/7

Folksurret på Skarsjövallen vid LSK:s herrmatch mot Oskarshamn, lördagsafton 14/8.

Äntligen var den långa väntan på omstarten av söderettan över och folket på surrhumör.
Man hade fått nog av sommarens alla mästerskap med expertkommentarer på minsta detalj att man nästan storknade. Ringar och pilar över hur spelare borde röra sig för att få bollen i mål fick en att tänka på Tage Danielssons monolog om Harrisburg, att det nästan var sant!

Nu skulle man då få bli sin egen expert bland likasinnade, i tjötet över hur bolltrillandet var som det var med bra och mindre bra bollar av ett under sommaren uppdaterat LSK:s herrlag.

Att motståndarna var serieledarna Oskarshamn gjorde aftonens drabbning lite extra pikant. Karamellsmaken med 9-1 segern senast smålänningarna var på Skarsjövallen fanns ju kvar.

Ja, förutsättningarna för fotbollsfest i sköna regnfria sommaraftonen var på topp, och fick en extra kick när Speaker-Fille dramatiserade ut att klubbens damer just besegrat Trollhättorna med 4-3. Meddelandet verkade nu också ha gett grabbarna extra startvätska, för man drog igång spelet så man knappt hann sätta sig förrän det brände till och 1-0 nästan noterades.
Nyförvärven under sommaren, som alla fick komma till spel antingen från start eller efterhand, gjorde identitetsmässigt ingen större skillnad mot LSK-elvan i övrigt. Truppen var fortfarande en frisk något anonym fläkt, med ”Medi hårdföre” och ”Johan Guldfot” som fixpelare, och blev ”nummer” som gav lite pillande i matchbladet för att finna namnen.

Men vad gjorde det, för alla tycktes inställda på att ge serieledarna en omgång att sent glömmas. Allt såg så bra ut med flera näralägen och hörnor tills ”glappet i mitten” blev uppenbart och vips kunde laget från Ostkusten skapa kaos i vårt normalt stabila försvar och panga in en då orättmätig bortaledning och till även kostnad av två gula kort.

Domarherren tycktes av någon underlig anledning ha viss aversion mot de våra, och blåste frispark till gästerna när dom ramlade men pekade ”res dig” när de våra blev bryskt fällda. Ja även Tränar-Erik fick tillsägelse och gult kort när han protesterade. Även folket tycktes vara värda ett gult kort. Men de våra på plan kämpade på och skulle få domaren med sig till slut.

Det hände i andra halvlek när det i stort sett var spel mot ett mål, gästernas, och de våras otaliga anfall stoppades så bryskt att nu fick domaren ge med sig och peka på straffpunkten och rödlista en Oskarshamning. Att Guldfots så noggrant planerade straffspark tyvärr gick i samma hörn där målvakten redan var på plats och slutade med en resultatlös hörna kvidde folket.

Till folkets kvidande och lidande fortsatte dock våra gröningar tålmodigt sitt anfallande och till slut fick Johan lite revansch när han efter lagets tionde hörna gav från Oskarshamn nyrekryterade Luka Dobrijevic en kalaspassning som Luka dundrade in till 1-1 och folkets jubel men viss protest från gästernas avbytarbås. Så kan man inte göra mot sina ”forna kamrater”!

2-1 låg hela tiden i luften men det oavgjorda resultatet stod sig matchen ut, och får nog så här i krankhetens bleka sken ändå ses som ett bra besked på att LSK är på G med potential att mästra alla lag i den fortsatta seriestriden. Med lite bättre vård om bollen när man har den och avsluten tränats upp kommer nya poäng, blev folkets avtroppningstrall, även om sista övertidsminuten och gästernas enda anfall i andra halvlek höll på att avsluta matchen i moll. Men på den bollen hade Mål-Oliver koll!