Folksurret från den 23/6

Folksurret på Skarsjövallen vid LSK herrmatch mot Tvååker onsdagskväll 23/6
Ny efterlängtad publikmatch på Skarsjövallen denna ljuva sommarkväll mellan trean och femman i söderettans trettonde omgång. LSK mot hallänningarna från Tvååker.

Att matchen kolliderade något med Sveriges viktiga EM-match mot Polen i Ryssland, gjorde nog att stipulerad publikgräns underskreds och splittrade folkfokuset något.

Åtminstone under första halvlek när Sverige först tappade en tvåmålsledning och sedan på övertid satte dit segermålet. Så här i eftertankens klanka blekhet blev hallänningarnas tidiga ledningsmål överraskande. För det såg inte otagbart ut, för vår normalt så säkre ”mål-Oliver” hade väl inte också sverigematchen i öronsnäckan? Mest troligt var nog avsaknad solskärm.
Men folksnacket under pausvilan med 0-1 i underläge och Sveriges avslutning på övertid, gav dock förhoppning att nog skulle LSK kunna göra likadant, med motsolad motståndarmålis.

Men dagens LSK-elva hade inte rätta kvalitén i spelet, så matchen såg ut att gå mot förlust.

Men så spratt det till i grabbarna, och när kvarten återstod fixades kvittering och ledning.
Kvitteringen på straff exekverade ”Guldfot” i mål liknande Forsbergs mot Slovakien, och Wilssons tvåett-mål hade vissa likheter med Tvååkers solbländarledning, och folket anade och trodde på en ny hemmatrea, för ledningen höll sig hela ordinarie speltiden ut. Men så blev dessförinnan en av dagens bästa LSK-are, Garcia så skadad att han måste lämna plan.
Men aviserade fem minuters övertid skulle väl trots detta våra ungdomar med stöd av gamlingarna ”Medi slitvarg” och ”Johan Guldfot” kunna hålla stånd? Men så var det Speaker-Filles illavarslande annonsering om att dagens Tvååkerlirare utsetts till ”Rasmus Solstänke”.

Och minsann, så lyckades han med sin vänsterflygel att vända och vinna matchen!
Först med att löpa från vår backlinje för att måsta stoppas med en brysk fällning i första övertidsminuten, som renderade en otagbar straff. Just det, inslagen av denna Rasmus.

Tyvärr som vanligt brukar en sorg följas av en ny. För att inte riskera ny straff tycktes vårt försvar låta ”Blårödingarna” storma fram, för ”mål-Olivers” baklängeskvot var redan fylld.

Men icke så, för på något underligt sätt krånglade sig bollen in i nätmaskorna bakom Oliver.
Till ohejdad glädje i Tvååkers spelarhög och tröstlösa suckar hos våra ”Gröningar” och en snopen folkskara. Men ingen idé att bryta ihop tycker folket trots allt! Nyttig läxa, för i motsol är det bra med en solskärm och det gäller att hålla ut, hela matchen ut!