Folksurret från den 3/7

Skarsjöfolkets surr när LSK bortabesegrade Qviding på Valhalla 3/7

Åka till Göteborg och beskåda LSK:s match mot Qviding, eller bli hemma vid poolen? Det var frågan när termometern pekade upp mot 30 grader i skuggan och vinden stod still.

Det blev det senare och kändes riktigt när man på Sportexpressen Play såg att LSK inte hade full avbytarstyrka, Medi avstängd och sura förlusten mot Tvååker nog gett darr i ben o själ.

Med dom förutsättningarna kändes en andra bortaseger långt borta, kanske en poäng, för Oviding har LSK kunnat hantera historiskt sett. Men skulle dagens ungtuppar och en ibland seg Guldfot fixa detta? Visserligen tog de gröne lite initiativ i början men hoppet släktes snart när Qvidings Daniel Tidstrand frestade Mål-Oliver med otagbart skott till ledning, 1-0.

När så de rödvita hemmagrabbarna stormade fram på kanterna och de våra fick slå ifrån sig med Mål-Oliver och trävirket som sista räddande änglar, kändes det ibland som att våra gröna var kvar hemma i poolen eller badstranden och trampade vatten. LSK-supportrar hade heller inget att skandera under första halvlek frånsett Guldfots frispark som parerades.

Hur skulle LSK med sina få avbytare klara av andra halvlek i denna värme, blev undringen i pausvilan vid poolkanten? Men som tidigare har noterats, tycks Tränar-Erik med stab ha en bra vätskeblandning till spelarna, för det var ett helt annat tryck i gröningarnas ben och skallar direkt i uppstarten av andra och matchen igenom och idag till sista övertidssekunden.

Ja, LSK tog helt sonika kommandot över spelet och vår reslige lagkapten Anton, ett huvud högre än omgivningen, knoppade elegant in kvitteringen på ett lika elegant inlägg från Guldfoten. Knappa halvtimmen kvar knoppade Anton lika snyggt in 2-1 på en frispark slagen av Martinsson, men det ville domaren inte godkänna utan gav Martinsson gult kort i stället (?).

Men Anton kom igen strax därefter, och i kalabaliken i Qvidings målområde kunde han nu med sina långa ben lura in bollen i liggande ställning mellan benen på målvakten och ledning. Inbytte Akamatsu snirklade sig sedan igenom ett tröttkört Qvidingförsvar, ny kalabalik och bollen till Muhammad Abdallah Hussain som elegant satte 3-1 med sitt första mål för LSK.

Därmed var LSK:s andra bortaseger i årets serie bärgad till supportrarnas skanderande, som ledsagade lagets effektiva sätt att möta Qvidings få motstötar och hörnor. Man vinner genom friskt och fläktigt spel trots en hel del ungdomliga felpass och missbedömningar.
Det är så bra och gläder folket så infernaliskt vare sig man sitter vid plan- eller poolkanten!