Folksurret på Skarsjövallen vid LSK:s hemmamatch mot Åtvidaberg lördag 28/8
Det var mycket som surrade i skallen på folket inför lördagens match mot Åtvidabergs FF.
Hur mycket hade ”smällen i Malmö” påverkat laget, och skulle man komma igen tro?
Lång tid hade ju gott, sedan man tog hem en seriematchs ”hela pott”, trots många skott.
Ja det var mycket som kändes ovisst när man äntrade Skarsjövallen i det höstlika vädret.
Till ett huttrande bänkat folk kom dock spelet i gång med sedvanlig offensiv från de våra, och kroppstemperaturen började stiga så smått, fram tills gästerna började storma fram med vinden i ryggen och en långkastande mittback, som rörde till det i vårt försvar att man började undra vart det hela skulle bära hän när ett snabbt kontringinkast svedda målstolpen.
Det redde dock efterhand ut sig och de våra började ta tag i spelet mera resolut med hörnor och andra farligheter. Amerikanske nyförvärvet Christopher Garcia for fram över hela plan lik en häxpipa och skapade oreda i Östgöta försvaret som både gladde och värmde folket lite extra. Ihop med Samuel Ohlsson bjöd Garcia på härliga raider efter hela vänsterkanten.
Men det blev inga avslut som fick målnätet att struta, så folket började efter hörnmål tjuta.
Och innan halvtidsvilan kom det förlösande ledningsmålet när Johan Guldfots femte hörna hittade Fredrik Martinssons skalle och pang förbi en chanslös bortamålvakt. Då blev vi varma igen, för kylan kommit åter och lagets lirare Garcia Olsson skadats och lämnat spelet.
Med 1-0 i paus och värmande kaffe var nu förhoppningen att ledningen skulle utökas med ett och annat mål. Men det ville inte gå den vägen utan det var gästerna som började styra och ställa på plan. Folket började få lite ångestkänslor för det såg inte bra ut. När ”häxpipan” Garcia byttes ut och Tränar-Erik började mana på spelarna ovanligt ljudligt ökade också oron.
Då klev Johan Guldfot fram igen med en ny hörna som nu träffade Ilir Berishas skalle och sedan pang i mål, med kanske hjälp av Anton den långe, och folket drog en lättnandes suck.
För även om det var Åtvid som då stod för det mesta av spelet, så hade de våra gjort målet!
Nu skulle det väl ändå bli full poängpott, och vårt lag skulle åter vinna klart och flott?
Men vad händer, om inte det som får hända. Gästerna sätter dit en överraskande reducering, följd av ytterligare några farligheter som får folket att börja minnas avslutet mot Tvååker. Ja man fick nästan hjärtsnörp och spanade in skylten med hjärtstartare vid spelarbåset. Men grabbarna höll emot, och tre månaders väntan på ny hemmaseger kunde glädjande noteras.
Bra ändå att vinna trots att spelet var lite si och så stundtals, till glädje för folket som kommit i flera hundratals! Nu är folkets önskan att måleriet sitter i inför lördagens svåra bortamatch mot Skövde. Poäng där, gärna alla, så kommer hejaropen ”mot serietopp” från folket skalla.
Gunnar på Orust
SÄKRA DIN PLATS TILL NÄSTA HEMMAMATCH:
