Folksurret när LSK förlorade mot Österlen 2/10
Äntligen skulle det bli ”lapp på luckan” vid entrén till Skarsjövallen! Publikhindren var borta och LSK såg säkert fram mot ett kassaflöde man inte sett på två år. Men vad ser man när man klickar in på lagets hemsida? Matchen flyttad på grund av regn till annan plats och tid, med en utförlig beskrivning om hur man lyckats hitta en ersättningsplan. I Uddevalla kommun fanns ingen att tillgå men väl i grannkommunen Stenungsund.
Så det var för folkskaran som kollat hemsidan att ta sig till den nya platsen och se våra grönvita idoler ”spela skjortan” av de vitklädda pågarna från Österlen.
Men match på Stenungsunds konstgräs kändes inte helt vara i LSK:s smak historiskt sett. Det har blivit några smällar där, bland annat en förlorad DM-match. Men det hade ju dagens LSK-elva inte en susning av så det skulle nog gå vägen den här gången? Ja så tänkte den lilla folkskara som iförd paraply och regnkläder radade upp sig vid staketet, i strilade regn.
Om folket och laget fått en dålig start på den förväntade fotbollsfesten, så skulle det bli etter värre och det på direkten. Fortfarande saknades flera ordinarie spelare på grund av skador och avstängning. Man hade inte ens fulltalig avbytarbänk även fast man satt in två grabbar från P17-laget. Vår målvakt Franko Skugor, som i avstängde Mål-Olivers ställe äntligen skulle få chansen att visa sin förmåga, fick sämsta möjliga start med två nesliga baklängesmål efter lite försvarsschabbel. Så efter knappa tio minuter lyste ”ilsket rött 0-2” på den lilla måldisplayen.
Hur skulle det här sluta surrades det i folkskaran även om de våra började komma i gängorna igen efter den bokstavliga och bildliga kallduschen. Och just före halvtidsvilan kom också välförtjänt reduceringen efter en formidabel forcering på högerkanten av Fredrik Martinsson med stenhårt inlägg som pangades i mål av Viktor Adebahr och till sitt andra seriemål.
Tränar-Erik brukar ju kunna ”koka ihop” en stärkande dryck i pausen så viss optimism spred sig i folkskaran. Folket höll nästan på att bli bönhörda i starten av andra, när inbytte Mehmed Dresevic i perfekt friläge bara hade att lirka kvitteringsbollen i mål. Men det var inte LSK dag idag så bolluslingen slank precis över ribban. Men från och med detta var det LSK som höll i taktpinnen, men bollen ville bara inte in. Det var fötter och ben i vägen, och får väl också sägas en bra målvakt i Österlenburen.
Som naturligt hemmablind tycktes även domaren blåsa för hands så fort någon av de våra kom i närheten av bollen, men blunda när gästerna ibland måste rädda situationer med händerna, inte minst i eget straffområde. Det blev dock inga fler mål, så det blev den första hemmaförlusten, om än på bortaplan, sedan sommaruppehållet.
Men som alltid skall laget ha folkets eloge för tappert kämpande matchen igenom och medkänsla i motigheten. Men trots att det återstår sju omgångar känns kontraktet räddat. Eller för att travestera vår finansminister, ”skönt att laget samlat poäng i ladorna”!
Gunnar på Orust
SÄKRA DIN PLATS TILL NÄSTA HEMMAMATCH: