Aleksandar Kitic har bestämt sig, det är dags att hitta nya influenser och nya utmaningar. Samtidigt vill han spendera mer tid till familjen.
Aleksandar Kitic kom till LSK 2005 och har spelat fler matcher än någon annan i LSK (läs mer här). LSK har även beslutat att ingen annan LSK-spelare får bära hans tröjnummer, nummer 24, i framtiden. Den är vigt till mittfältaren som sprungit mer än någon annan för LSK. Kitic har förutom att vara spelare i LSK även företrätt klubben som assisterande tränare, akademitränare och suppleant i styrelsen.
Kitic meddelade sitt beslut och vi kom överens om att han skulle göra en videohälsning för att tacka alla i LSK som varit en stor del av hans liv sedan han kom 2005. Det gick inte. Han försökte men känslorna gjorde att det blev för tufft för honom. Vi valde därför att göra en liten intervju för att han skulle försöka få ut sitt tack till alla som drivit han framåt genom alla dessa år.
Halva ditt liv har du vigt åt LSK. Vad betyder LSK för dig efter alla år?
– Självklart jättemycket! Dels har jag lärt mig i princip allt jag kan inom fotbollen i LSK och dels så har klubben tagit hand om mig, vilket gjort att jag kommit in i det svenska samhället, skapat trivsel, kunnat utbilda mig och få jobb. LSK är en speciell förening som betyder väldigt mycket för mig med alla ideella som alltid ställer upp, alla supportrar och publik som stöttar oss i hela Sverige. Jag är evigt tacksam till alla som verkligen stöttat mig och laget genom alla år!
Är det några personer i LSK som du skulle vilja tacka speciellt?
– Bosse Fagerberg har betytt massor för mig, absolut! Ringde man honom om hjälp så ställde han alltid upp. Även Hasse Hagberg var väldigt betydelsefull när man var ung och ny i Sverige. Sedan självklart Wenche Bye, Tommie Svedin och vaktmästaren Henrik Andersson – som började i LSK samtidigt som jag, 2005. Alla tränare som man haft har också varit betydelsefulla! Sedan har jag ju spelat med flera hundra spelare och då vill jag framförallt tacka Cedomir Zarkovic, Darko Matijevic, Anders Augustsson, Kenny Pavey, Robert ”Lillen” Johansson, Markus Gustafsson och Ken Sema. Och jag får inte glömma Jakob Olsson, då blir han sur på mig!
Vad vill du göra i framtiden?
– Just nu så känner jag att jag är färdig i LSK. Jag vill spendera mer tid med mina barn och fru, men jag om det dyker upp något passande där jag får vara med och utveckla ambitiösa unga fotbollsspelare så hade det varit något jag skulle kunna tänka mig. Men det är mycket som ska stämma, inte minst ska det passa mig tidsmässigt och något som kompletterar mitt jobb på UEIG.
Kommer vi någon gång se dig i LSK igen?
– Självklart kommer jag åka till Skarsjövallen för att heja fram LSK på läktaren och följa laget. Men jag stänger inga dörrar för en roll i LSK i framtiden. Sagan om Aleksandar Kitic har många kapitel med LSK och vem vet om det blir fler?
Det är många som tackar dig för den person och fotbollsspelare du varit i LSK. Från de yngsta som du gett fotbollsdrömmar till de äldre som sett dig kämpa för att LSK ska nå framgång. Vi hoppas att vi får se dig i LSK någon gång i framtiden. Stort tack för alla dessa år och välkommen tillbaka en vacker dag!
– Stort tack, LSK kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta! Jag vill rikta ett stort tack till LSK FANS och alla LSK:are som drivit mig framåt hela tiden.
Avtackningen skedde redan i november 2019 (se bild nedan), men det går inte att tacka för många gånger:
Ljungskile SK vill rikta ett stort TACK för alla år och önska Aleksandar Kitic lycka till framöver!
