I dimma och smånarig vind var det åter dags att runt en grönsvart Rimnersvall kolla in förväntningarna på LSK mot Trollhättans FC. Trollhattarna bjöd också på lagom svårt och stundom hårt motstånd matchen igenom, ja LO som ville få en bra försvarsträning blev nog bönhörd över hövan. Uppseendeväckande anfallskombinationer var dock svåra att skåda in och de få skott som gick på mål blev som man säger plockpotatis. Pangen Jakob som vanligt löp- och pangvillig ställde dock till det mitt framför egna ledarbänken efter dryga 20 minuter. En studsande boll knappa metern över marken skulle pangas vidare när en Trollhätteskalle plötsligt dök upp och tog bollens plats. Domherren dök då också upp med rött kort och Pangen fick lomma av och LSK kämpa vidare en man kort. Men på direkten kom LSK bästa anfall med Mollaskott i överliggaren innan första halvlek var över med 0-0.

Andra halvlek hade bara varit igång några minuter när ett Trollhätteskott liknande en häxpipa som en överraskad Nino inte kunde hindra skruva sig in i bortre burgaveln till plötsligt målunderläge. En man mindre med ett par nya inhoppare höll dock gästerna stången om än med tuffa och rejäla tag. Så tuffa och ömsesidiga att domherren åter tog fram röda kortet och visade ut en våldsamt tacklad Snibb som gav igen och fick med sig en Trollhatt till botbänken. Decimerade lag med 8-9 utespelare luftade upp spelet och LSK andra fina anfall för dagen resulterade med en rak stänkare av Wallin in i mål och rättvisa 1-1. Mycket mer i målväg hände inte utan man kunde trappa av med tysta låten ringande i huvet, ”elleskå,  med en man mindre eller två – kan ingen slå”. Samt glädjen att se nyförvärvet Erik Lund göra en strålande första halvlek, målbästen Robin i full vigör i andra och ett decimerat lag som kämpade för varandra matchen lång.

 

Gunnar på Orust