Gunnar på Orust är tillbaka med en ny krönika, där han delger sin upplevelse av premiärmatchen mellan Åtvidaberg och LSK som slutade 1-1.
Eftersom generalrepet mot Grebbestad gick så där lagom bra var det med blandade förväntningar folket nästan knökafyllde Skarsjörestaurangen för att via TV-streaming beskåda bataljen mot blåvitröda Åtvidaberg. Kunde bara de grönvite hålla ihop försvarsspelet och trixa fram en och annan målchans skulle nog de i media baissade Östgötarna få sig en omgång.
Sune festfixe hade dukat upp till myssamvaro med expertframkallad TV-bild som för oss minnessvaga repriserade det man stundom saknar från läktarplats. TV-patiskt var folket i fjärrkontakt med LSK riktiga kärnfans som omakat sig bilresan tur- och retur till Kopparvallen för påhejning på plats. Bra gjort där hemresan kunnat bli en riktig välförtjänt höjdare.
Knappt var första bullen och kaffet inmundigad förrän hemmalagets målstolpe skakade till på en pangnick av Jakob. Då hängde ledningsmålet i luften kan man säga och folket började ana premiärseger. LSK tryckte på en kvart dock utan riktig nätkänsla varefter de blåvitröda ungdomarna dribblade sig mer och mer till farliga lägen men där Kaksa välplacerat reflexräddade till en rättvis 0-0 halvtidsvila men inte mycket till spel att yvas över tyckte Alf lottmångle.
Andra halvlek måste bli bättre tyckte folket och blev bönhörda omgående av ett LSK som kom upp i plan ordentligt och tryckte ner hemmalaget. Efter 20 minuter kom så äntligen L-O:s patenterade djupledsboll till den hittills något anonyme målbästen Robin som med precision placerade bollen i nät förbi en utrusande målvakt och 1-0. Folket applåderade och tjoade så det stod härliga till och TV-beskådande lagets klungglädje framför de tillresta kärnfansen. Det fina spelet fortsatte ytterligare en kvart men utan att farligare avslut skapades. Så till folkets förvåning avtog de grönvitas offensiv och man la sig i något som liknade försvarsställning. Det utnyttjade de blåvitröde med ständiga lyror mot LSK målområde men som möttes distinkt och effektivt fram till 94.e spelminuten. Då hände det som inte borde ha hänt. En hemmahörna, där hela deras lag med målvakt var grupperade i och runt LSK straffområde, hamnade hos en omarkerad blåvitröding som i lugn och ro kunde drämma in bollen otagbart i Kaksas högra kryss till 1-1 och ridå ner för de grönvites redan inkasserade tre poäng och segerbullen fastnande i folkhalsen.
Sedan vi sörjt en stund så gladdes vi åt att den förlustfria trenden håller i sig och med förhoppning att laget fått en läxa att hålla spelet uppe tills domaren blåser av matchen. Kan vara en bra läxa att ha med sig till hemmamatchen mot Eskilsminne som tog tre poäng i sin premiärmatch.
Gunnar på Orust
