Denna söndag skulle allt avgöras. Förutsättningarna var enkla: LSK skulle klara sig kvar vid egen poäng, eller om någon av följande tre händelser inträffade: (1) Torslanda förlorade, (2) Oskarshamn tappade poäng, eller (3) Ariana FC tappade poäng.
Malmö var grått på ett sätt som bara Malmö kan vara. Luften fuktig. Vinden kall. Trots att vi rest söderut så kändes det som att vi kommit till en sibirisk hamnstad, med mycket tung industri, snarare än “Nordens Paris” som de infödda menar att de bor i.
Trots det stod LSK Fans uppradade på bortasektionen enbart iklädda matchtröjor från svunna tider. På ryggen stod det namn som “Smedberg”, “Kitic”, “Sema”, och “Szilagyi”. På något sätt kändes det som att dessa LSK-legendarer var med oss på läktaren, vakande över deras forna klubb likt förfäder över deras familjer (enligt kinesisk folktro). Där stod även en supporter utan tröja. Varför, undrar någon, men så blåser domaren igång matchen och vi får annat att tänka på.
LSK ställer upp med följande elva:
Amos
Lellouch – Mukiibi – Jatta – Ohlsson
Abdallah – Bahno
Lilja – Zäta – Corner
Shears
Och en bänk med följande grabbar:
Hermansson; Kannenberg; Svernfors; Omar; Bosnic; Helm; Kingsley Anya
För motståndet stod BK Olympic, en förening som är lite av en farmarklubb till storlaget Malmö FF, och därför har åkt jojo i tabellen under året. Under inledningen av säsongen tampades man i botten av tabellen men under hösten har man, tack vare ett par lyckosamma inlån från MFF:s akademi, tagit sig upp och snarare fightats i toppen.
Inledningen av matchen domineras också av BK Olympic. Redan i den tredje minuten kombinerar man sig igenom LSK:s försvar och skaffar sig en hörna, som blir riktigt, riktigt farlig när kalabalik uppstår och en Olympic-spelare kommer till avslut. Skottet blockeras. LSK:s supportrar kollar nervöst ner på sina telefoner. 1-0 till Jönköping mot Ariana!
Ljungskile kommer i sporadiska anfall. I den 8:e matchminuten måttar Mukiibi långt och Corner kan plocka ner bollen strax utanför straffområdet. Han utmanar och kommer förbi första backen, men kan därefter avväpnas. Olympic växlar upp. En kvart in i matchen trillar man boll under en längre period, säkert en minut med oavbrutet bollinnehav, innan man kommer till avslut. Det första skottet blockeras av ett alert LSK försvar. Andra försöket går över. Men därefter kan varken försvaret eller Amos hålla emot längre. Efter en felpass och sedan en halvtaskig brytning kommer Olympic till avslut i den så kallade gyllene zonen, och då sitter skottet nere vid stolproten. 1-0! “Yes”, ropar en LSK-supporter som inte förstått än att LSK för dagen spelar i gult mot det gröna Malmö-laget Olympic. Tungt!
Det dröjer inte mer än någon minut innan ytterligare försvarsstrul peggar upp för ytterligare ett gyllene läge för hemmalaget, men den gången står Amos för en makalös parad i helt fritt läge. LSK vaknar till. Abdallah vinner bollen högt och spelar till Shears som tar sig in i straffområdet innan han blir nedsprungen bakifrån. Solklar straff! Men inte i domarens bok, då han viftar avvärjande.
Shears ska dock få en ny chans. I den 24:e matchminuten läser han en klen hemåtpass. Han rycker sig förbi den sista backen och gör som Shears alltid gör numera: mål! Han fullkomligt vräker in kvitteringen vid målvaktens första stolpe, och eufori byter tillfälligt ut nervositet som den dominerande känslan hos bortasupportrarna. Vilket otroligt skönt mål!
Shears vill dock mer. I den 40:e matchminuten peggar han upp bollen i ett perfekt frisparksläge. Han skruvar skottet som Beckham, mot det första krysset, men istället för nätrassel möts han av ett klang när bollen sitter i stolpens utsida. Han gör kanske inte mål när han vill, trots allt, men där var det otroligt nära att Shears stod för ett drömmål!
Istället är det Olympic som ska ta ledningen strax innan halvtidsvilan. Efter LSK-bolltapp djupt nere vid kortsidan kan man transportera bollen in i straffområdet och vricka in en passning till en otroligt offside-stående hemmaspelare vid namn Ayari, som bara någon meter ifrån mål kan trycka in 2-1 bakom Amos. Surt!
Halvtid. Det ser inte bra ut på Malmö IP, men desto bättre ut på Hyllie IP, bara några kilometer bort, där Jönköping har tagit ledningen med 2-0 mot Ariana. Ska vi få hjälp från ovan?
Efter paus fortsätter matchen i samma stil som tidigare. Högt tempo, mestadels BK Olympic som styr spelet, och ett LSK som förlitar sig på sitt vassa kontringsspel. Ett par minuter in i halvleken tvingas Amos till en jätteparad när en hörna dimper ner i en farlig yta. Amos visar prov på blixtsnabba reflexer.
Ljungskile lyfter spelet. Lilja hittar till Zäta med en fin liten yttersida, men Zätas skott blockeras. Abdallah testar från distans, två gånger om, men det vill sig inte. Shears testar från ännu en frispark. Muren först, och på returen ännu en block. Ljungskile spelar bra nu!
Men då dyker Olympic upp i ett fint anfall, som avslutas med att deras kapten, Ayari, möter ett inspel och smeker skottet, på ett otroligt vackert sätt får erkännas, i krysset. 3-1 till Olympic, och nu börjar vi alltmer rikta in oss på resultaten i övriga matcher, och det ser lovande ut! Fortfarande 2-0 till J-Södra.
På planen kämpar killarna på, trots motvind. Corner dribblar, något han var riktigt sugen på att göra idag, innan han hittar ut till Ohlsson på vänsterkanten. Ohlssons inlägg ser bra ut, men det är något för högt för den annars fint placerade Shears. Helm kommer in, ut går Lilja.
Abdallah måttar en precis djupledsboll som Shears kan plocka ner på bröstet, samtidigt som han håller undan sin försvarare, men där både han och försvararen går i backen. Samtidigt rullar bollen sånär in i öppen bur, men domaren har blåst på grund av risk för huvudskada. Shears fortsätter dock att spela, och att skapa chanser. I den 75:e minuten hittar han Helm på djupet, och Helm kommer till avslut, men i tight vinkel kan målvakten parera.
Ett par minuter senare blir Lellouch utbytt och vänder sig direkt till klacken och frågar vad det står. ”Fortfarande 2-0 till Jönköping”, och Lellouch drar en lättnadens suck. Ljungskiles sista chans att komma in i matchen dyker upp efter ett överlångt inlägg av Ohlsson som Omar kan ta emot. Hans skottinlägg hittar till Corner, som sökt sig in i en perfekt yta. Corner stöter bollen mot mål, men skottet räddas, och där gick nog tåget. Spiken i kistan sitter ett par minuter senare, när Olympic drygar ut sin ledning efter en tilltrasslad situation där Amos först kan rädda men sedan får se returen gå in i mål. 4-1. Avgjort på Malmö IP.
Ångesten lättar dock när vi kollar ner på våra telefoner och ser att Jönköping har utökat sin ledning till 3-0. Det betyder att Ljungskile SK, med sina 38 inspelade poäng, klarar kontraktet och slutar på en 11:e plats i tabellen. En makalös prestation med tanke på det svåra läge laget befann sig i för bara ett par månader sedan.
”Vi ska stanna kvar, stanna kvar!”, sjunger fansen. Nu hoppas vi också att ni—spelare, ledare, funktionärer, sponsorer, supportrar, ja alla eldsjälar i och runt klubben—vill stanna kvar och hjälpa oss ta nästa steg. Någon lokal talang med påhittat namn skrev nyligen i Bohusläningen att vi i Ljungskile tycks tro att vi ”har ett eget fotbollslag”. Och ja, det får man säga att vi tror— vi har nämligen ett alldeles eget lag, som mot alla odds kämpar för en plats bland de stora drakarna i svensk elitfotboll. Det är något att vara stolta över, något att bygga en ”provinsiell identitet” kring. Hoppas ni vill följa med på den resan även nästa år; ert stöd är helt avgörande! Tack för i år!
Idag blir det inget bäst-på-planen-pris (men om det hade hade getts ut ett hade det gått till Amos och Shears), utan istället en hyllning till alla spelare och ledare som gjorde detta möjligt:
Ni fick oss att drömma igen. I en tid av polarisering och genomkommersialiserad fotboll visade ni att en grupp människor med vitt skilda bakgrunder och knappa ekonomiska förutsättningar kan komma samman och åstadkomma något helt enastående – något som egentligen inte borde ha varit möjligt.
Efter 21 omgångar stod ni där med endast 17 poäng, mindre än ett poäng per match, och var tillsammans med Onsala helt avhängda. Uträknade. Om någon då hade sagt att ni skulle gå och vinna 7 av de sista 9 matcherna för att slutligen klara kontraktet, ja då hade den personens mentala hälsa garanterat ifrågasatts, åtminstone av utsocknes. ”Omöjligt, det går inte!” I oddstermer: 1 på 10,000.
Men av någon outgrundlig anledning trodde ni på det. Och genom era makalösa prestationer, som upprepades vecka efter vecka, fick ni även oss som följde med från sidan att börja tro. Plötsligt drömde vi igen. Ni fick oss att drömma igen! Det är sådant man skriver böcker om.
