Hej alla LSK fans!
Jag är LSKs nygamla målvaktstränare och heter Anders Sundberg. Jag har blivit ombedd att presentera mig lite närmare, då intresse visats kring mig och mina olika yrkesroller. Tänkte först ge er den klassiska presentationen på nästkommande elva raderna och sedan får den som vill fördjupa sig mer i mitt liv och i mina tankar.
Jag fyller 57 år i juni har två egna vuxna barn samt tre bonusbarn som jag fick på köpet då jag träffade min älskade sambo Maria. Enda barnet som bor hemma idag är Amanda, 12 år. Vi bor i en lägenhet i Trollhättan vilken är min hemstad. Parallellt med fotbollstränarjobben i LSK och på Uddevalla Elitidrotts -gymnasium, har jag ett heltidsjobb som brandman sedan 37 år tillbaka i tiden.
Jag har jobbat som fotbollstränare för alla åldrar och för båda könen. Fotbollsskola för barn från 5år och uppåt i ungdomsåren, till Superettan på herrsidan samt allsvenskan på damsidan. Jag var under en 10-års-period hårt engagerad i Västergötlands Fotbollsförbund som ansvarig för målvaktsdelen på alla tränarutbildningar samt verksam inom förbundets distriktslagsverksamhet.
2008 skrev jag kontrakt med FC Trollhättan och fick jobba med LO Mattsson för första gången. Vi tog steget upp till Superettan det året och jag blev kvar i föreningen i fem år. Efter det bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår från klubbfotbollen och från all förbundsverksamhet. Efter ett års ledighet hörde LSK av sig och den gången blev det tre intressanta fotbollsår med blandade sportsliga resultat, innan huvudet sa att ”nu behöver du vila, Anders”.
Hösten 2017 tar LO Mattson över tränarrollen i LSK. Min kropp och själ har fått sin vila så när LO ringer och frågar om jag är intresserad av en ny sejour i klubben ber jag att få fundera någon dag. Hur tänkte jag: ”Teamet kring laget känner varandra och har jobbat bra ihop tidigare. Klubben har en massa människor som brinner för fotboll och gör ett toppenjobb på alla plan. Att säga JA till att anta utmaningen i LSK 2018 är inte så svårt. JAG TRIVS JU DÄR!”
Att få kombinera sin tränarroll i skolverksamhet och på hög klubbnivå är nyttigt för det ställer hela tiden lite olika krav på mig.
Skolverksamheten är enbart individutveckling där målvakterna kommer med stora skillnader i kunskap och fysik till åk ett. Man vet att man har tre år på sig att tillsammans spelare/elev, tränare, klubb och skola hitta en så bra utveckling som möjligt. Svårigheten är att man sällan ser sina elever i verkliga fotbollsmatcher där man normalt sett får kvittot på om verksamheten man drivit gett önskat resultat. Man får förlita sig på samtal med eleven och ibland elevens klubbrepresentant (ungdomsansvarig / tränare).
I klubbverksamheten vill man ha så skolade/bra målvakter som möjligt från start. Man jobbar med fysiken och finslipar detaljer i teknik samt lägger stor vikt kring analyser av spelsekvenser i träningar och matcher som sedan bryts ut och jobbas på under träningarna. Målvakterna skall utvecklas vidare taktiskt och spelmässigt för att bli en viktig komponent i ett vinnande lag.
Det finns många gemensamma nämnare mellan fotbollen och mitt jobb som brandman som jag reflekterar över, och tar med mig in till de olika verksamheterna. Fotbollsspelaren och brandmannen är ganska lika. Vi tränar och övar för att kunna lösa uppgifterna som uppstår vid matcher och larm. De spelare som inte får spela matcher blir ofta rastlösa och irriterade över sin situation och på en brandstation kan man skönja samma tendenser om något skiftlag varit larmbefriade under en längre period. Man vill visa upp vilka kunskaper man besitter efter vardagsslitet med träning och olika övningar.
Man måste också i båda yrkena ha en individuell kunskap som skall fungera i grupp. Gruppen tränar och övar för att i fotbollens del mynna ut i en match där laget skall prestera på högsta nivå. Brandmannen gör på samma sätt; tränar och övar för att vara beredd när larmet går. Vi ska rädda liv, egendom och miljö.
Att kunna prestera i rätt läge är viktigt på mina jobb. Man vill vara en vinnare och i fotboll finns det nästan alltid ett vinnande lag eller ett förlorande lag. Den stora skillnaden mellan yrkena är att det inom räddningstjänsten bara får finnas vinnare. En dålig dag vid larm får inte hända. Då kan man förlora så mycket mer än poäng, och detta ger mig perspektiv på livet i de verksamheter jag verkar.
Nu vet alla som orkade läsa lite mer om mig. Vi hoppas på ett bra fotbollsår för Ljungskile SK.
Vi ses på Skarsjövallen!
/Anders
