Då var det mitt i veckan igen, och dags för 20 frågor med en LSK:are. Denna gång träffar vi en person som jag är säker på att många i byn faktiskt inte vet vad han egentligen heter, men likt förbaskat, varenda kotte vet vem han är. I hela sitt liv har det på något vis handlat om fotboll, men egentligen kunde det lika gärna blivit ett liv med handbollssporten, för det var nog där hans största talang låg i yngre år.

Han har också sett The Beatles uppträda, och han har gått Inkaleden, och han har skrivit låttexter om LSK. Vår gäst kom till Ljungskile i början av -70-talet på grund av studier, men nu när vi läser år 2022 i filofaxen, är han likt förbaskat kvar i byn.

Nog med utläggningar, här har ni honom, ynglingen var ömma moder var ensam om att tilltala honom med hans rätta namn; Christer. Vi träffar Gert Christer Lindberg, eller som vi säger i Ljungskile: ”Fille”.

1. Namn och position i klubben?
-”Fille” Lindberg. Tidigare spelare, ledare och speaker på LSK:s hemmamatcher. Från och med den här säsongen har jag ledigt och skall sitta på läktaren och se matcherna i lugn och ro.

2. Hur hamnade göteborgaren Fille Lindberg i LSK?
– Jag studerade på Ljungskile Folkhögsskola. Där träffade jag så småningom Ingrid som senare blev min fru och jag började lira i LSK i stället för att som vanligt spela med mina klubbkamrater i Burås hemma i Göteborg. På Folkhögsskolan gick också Tommy Olofsson och Runar Riddar, som låg på mig om att börja spela i LSK. Sedan fick både Ingrid och jag jobb i Ljungskile, Ingrid som förskollärare, och jag som ansvarig för fritid o handikappidrott på Treklöverhemmets Rehabcenter. Sedan blev det hus på Hälle, och tre barn, alla i familjen har spelat fotboll med LSK.

3. Tidigare klubbar och idrotter?
– Jag har spelat handboll och fotboll i Burås, Göteborg. Sedan blev det drygt 200 matcher i Ljungskile. Jag var på väg till Qviding i fotboll, men det rann ut i sanden. Jag var nog bäst i handboll och var med i Göteborgs Juniorstadslag och var på gång till Redbergslid, men valde att stanna kvar i Burås.

4. Du spelade i LSK under en tid då klubben varvade spel i Division 5 Bohusserien och Division 6, och det var knappt en jäkel utanför byn som brydde sig om LSK. Efter din aktiva karriär blev du ledare i LSK, och därefter rullade det på och du blev en uppskattad profil i klubben.
– Jag började i LSK eftersom jag valde att inte pendla till Göteborg och kompisarna i Burås, och dessutom lades föreningen lite senare ned. Det blev drygt 200 matcher i klubben innan jag slutade lira boll, men det blev snabbt så att Bengt Engbratt (ännu en gammal LSK-kämpe med dryga 30 år i föreningen) och jag ställde upp som ledare för våra grabbars pojklag, och som ungdomstränare gjorde jag 20 säsonger, sedan blev det andra uppdrag i klubben, bland annat valberedning och styrelse. Jag hann aldrig sluta i LSK, jag bara bytte uppdrag i klubben.

5. Detta var strax innan resan uppåt. Du var den som klämde ur dig något i stil med ”Följ med oss på LSK:s väg till Allsvenskan”. I micken dessutom. Hur kom detta sig? Var det bara något som slank ur dig?
– Detta hände i trean, alltså 1992. LSK var nykomlingar och gick som tåget, och jag började fundera på hur långt kan detta bära egentligen, så vid en match så klämde jag ur mig något i stil med att ”följ med LSK på vår väg till Allsvenskan”, och detta upprepade jag dessutom. Folk skrattade ju först och tyckte att detta var ju lite roligt. Men jag började ana att detta faktiskt kan bära iväg långt, men att det skulle bli Allsvenskan, det anade jag ju inte då jag myntade detta.

6. Ge oss några namn på människor som betytt mycket för LSK?
– Det är en del personer som man tänker på, och jag hoppas jag inte glömmer någon. Men det går inte att gå förbi Bosse Fagerbergs betydelse för LSK och allt han gjort för klubben. Bosse har byggt LSK och samtidigt trollat med knäna, och jag lovar att det aldrig blivit en resa som tagit klubben till Allsvenskan två gånger. Skarsjövallen hade heller aldrig sett ut som den gör idag utan Bosse, och tåget hade säkert stannat av i Division 2 eller 3. Andra viktiga människor som gjort ofantligt mycket är Lars-Olof ”Ola” Olsson, Sune Björk, Rolf Andersson, Janne Wallberg, Sune Gunnarson, Tommy Olofsson, Jan-Ove Olofsson, Lennart Eliasson och Hasse Hagberg som jag först tänker på.

7. Skall vi ta ”Den Största Dagen” här och nu, så är avklarat? Vi skall se tillbaka till den längsta dagen någonsin i LSK:s historia. 3:e november 1996. Umeå IK mot Ljungskile – match #2. Du var ju faktiskt på plats.
– Den resan glömmer man aldrig. Ingen trodde vi skulle vinna. Vi kom till en annan värld när vi kom till deras arena jämfört med vår arena. Dom tog emot oss bra, men dom var nog säkra på att gå vidare efter 1-0 seger mot oss Skarsjövallen. Men LSK ändrade lite inför matchen. Frisparkarna till exempel ändrade man på att Jörgen skulle ta frisparkarna i stället och vi gör 1-0 på detta. Sedan fick vi bra utdelning när Jörgen trycker in returen på sin straff som Pål Lundin läst, men inte orkar hålla. Det var så många känslor fram och tillbaka att det inte går att beskriva. Jag var aldrig säker på något under matchens gång. Bara nervös. Glöm inte att Umeå haft ett bra hemmafacit i Allsvenskan och besegrat både Malmö FF och IFK Göteborg. Det var nattsvart för dom när vi leder med 3-1 men jag vågade ändå inte tro på något så länge matchen pågick. Det var först när slutsignalen gick som jag, och många andra LSK:are insåg, att nu är vi i Allsvenskan, och banne mej, jag drömmer inte. Allt var över och det var klart att LSK var i Allsvenskan, DÅ blev det uppenbart att vi hade bommat lite i förberedelserna. Vi hade igen skumpa med till Umeå, och inga guldhattar heller, ärligt talat vi hade inte ens reservkeeper med oss, eftersom Peter Antonsson låg sjuk hemma. Hur som helst, jag frågade Umeås lagledare lite försynt om jag fick köpa deras skumpa, men det blev inget med det hur snällt jag än frågade. Vad som hände med Umeås segerchampagne vet nog bara några få uppe i Umeå. Segerskumpan kom fram först vid middagen på hotellet efter matchen, och detta var tack vare Harald Holmqvists försorg. Men allt var ett lyckligt kaos. Sedan blev det flyg från Umeå till Stockholm, och därefter 50 mil buss till Ljungskile. Aftonbladet erbjöd LSK ett chartrat plan från Stockholm, men varför det tackades nej till detta från LSK minns jag faktiskt inte. Men efter en lång bussresa var vi då framme i Ljungskile. Alla var helt färdiga. Vi skulle käka segermiddag på Särla, men det gick inte. Det var fullt kaos där, folk dansade på borden och det var bara lycka. Hela Ljungskile var en salig röra av total lycka.

8. Ge oss ett dreamteam med en LSK-elva.
– Colin Burns är den bäste keeper jag sett i LSK, men jag tar Ulf Kortesniemi i mål för utan hans storspel den säsongen hade vi aldrig ens nått kvalet. Fyrbackslinjen är Micke Olsson och ”Drutten” Jorfors på flankerna och David Leinar och Christian Johansson som mittlås. Mittfältet är Ken Sema, Aleksandar Kitic, David Wilson och Andreas Smedberg Dalence. På topp hittar vi Bosse Wålemark och Jörgen Wålemark.

9. LSK modell 2022.
– Jag är glad att se hur snabba spelare vi har. Jag tror vi har en grund i och med att Oliver Bergman och hela backlinjen är kvar från ifjol. Tycker mig se en början på något bra som Erik Lund bygger upp.

10. Hur blev du speaker?
– Jag har alltid gillat snacka. (Avd. No Shit Sherlock) Det var ofta jag tog micken i bussen och tjatade, samma sak på träningsläger och drog igång laget, så det fölls sig ganska naturligt till slut. Men jag alternerade speakerjobbet inledningsvis tillsammans med en annan härlig ledare, Olle Mellström, det var när vi låg i fyran, men fram mot hösten så blev det så att jag tog över och sedan blev jag kvar i speakerbåset.

11. Du har mer grejer du är skyldig till. Det finns en låt som sedan lång tid tillbaka är förknippad med LSK. Det är Let´s Stick Togehter med Bryan Ferry. (Album från 1976). Berätta hur det blev den låten?
– Jag hade börjat fundera på en ingångslåt för LSK, men kunde inte riktigt hitta en. En dag när jag satt där i bilen då kom den låten på radion, och jag tänkte direkt ”Där är den ju”. Det var så det började, men första tanken var inte som mållåt eller annat, det var en ingångslåt jag var ute efter. Vi hade ju en egen hemkokad låt som Nisse Backstad och jag snickrat ihop med benägen hjälp av ”Jota” Thorén, sångare i Jigs, som hade en demo med musik klar. Vi fick ändra i texten allt efter att vi avancerade i serierna. Först löd texten ”Grohed och Stenshult rår vi på” I Ettan ändrade vi till ”Kalmar och Elfsborg rår vi på”, sedan i Allsvenskan ändrade, vi igen till ”Blåvitt o Malmö rår vi på”… Vi skojade om att nästa gång får vi ändra till ”Milan och Bayern rår vi på”, men vi kom aldrig till Champions League (ännu, ska tilläggas).

12. Favoritlag förutom LSK?
– Blåvitt har jag alltid hållt på, och dessutom har jag två utländska lag som jag gillar. AC Milan och Wolverhampton Wanderers.

13. Bästa matcherna på Skarsjövallen?
– Båda matcherna mot IFK Göteborg i Allsvenskan. Vi vann en match mot Blåvitt, men kunde faktiskt vunnit båda. Och så den allsvenska premiären mot IFK Norrköping (1997).

14. Någon favoritarena?
– Jag får nog säga Havsvallen i Lysekil. Stadsparksvallen i Jönköping, Gudomligt vackra arenor. Bör helst upplevas när sommaren är som bäst.

15. Sveriges bäste spelare genom tiderna och så skall du avslöja för oss vem är väldens bäste genom tiderna.
– Det står mellan två spelare här hemma. ”Bebben” Johansson och Gunnar Gren, och skall jag ta fram ett svar får det bli ”Il Proffesore” Gunnar Gren. Världens störste genom tiderna är Pelé, i konkurrens med Didi, som jag också var väldigt imponerad av.

16. Du gillar musik vet jag. Vilken är den bästa konsert du varit på?
– Jag gillar mycket musik. 50- & 60-tals musik, Status Quo, ELO, Hoola Bandoola o Nationalteatern var det ett tag, och så Sven-Ingvars givetvis. Men jag har faktiskt sett Beatles på Circus i Göteborg, 1963. Det var Jerry Williams & The Violents som var huvudnumret. Trio med Bumba spelade också den kvällen. Men Beatles var klart bäst.

17. Har du något favoritresmål?
– Den starkaste upplevelsen är en resa till Peru och Machu Picchu. Så sagolikt vackert. Otroligt. Jag och Ingrid brukar åka iväg och vandra och vi har varit på många fantastiska platser tack vare detta gemensamma intresse, men besöket i Machu Picchu slår allt.

18, Du har sedan urminnes tider varit vinterbadare. Har du blivit visare med åren eller håller dom stolligheterna i sig fortfarande?
– Det håller i sig fortfarande. I ärlighetens namn har det faktiskt ökat. Jag började med året-runt-bad någon gång på 70-talet, men inte så frekvent som nu. Men jag har hållt i vinterbadandet genom alla år. Nu efter pensionen badar jag varje dag förutsatt att jag håller mig fri från förkylningar. Jag åker ned till Kallbadhuset varje morgon och tar ett dopp.

19. Drömresan, allt betalt av någon vänlig själ, går till?
– Det står mellan två länder, som inte är de största turistmålen, det står mellan Nya Zeeland och Canada, men måste jag välja ett resmål blir det ändå Nya Zeeland.

20. Vad skall man inte ställa fram på middagsbordet om man bjuder hem dig?
– Bjud mig inte på lever är du snäll.

Bra där Fille, och tack att du tog dig tid. Jag lovar dyrt och heligt att du slipper lever till middag så länge jag slipper vinterbada.

 

Vid pennan, full av frågor:
Anders ”Melker” Antonsson

---