20 frågor till…


Ingen, varken spelare eller ledare är större än en klubb. Men, ett fåtal personer har genom sina gärningar betytt så mycket att deras namn är synonymt med klubben. I Ljungskile finns en sådan person. Bosse Fagerberg är väldigt nära att själv personifiera Ljunskile SK:s resa genom fotbollens seriestystem. 40 år som ledare och spelare i LSK. Men det är som ledare som han lämnat ett gigantiskt avtryck efter sig.

Idag har Bosse Fagerberg växlat ned på tempot, men finns kvar  i bakgrunden. Så vi träffas uppe på den plats han spenderat oceaner av tid på över en kaffe, och sätter oss i klubbhuset och tittar ut över Skarsjövallen som även denna dag vackert är inbäddad i en underbar försommargrönska och värmande solsken.

1. Namn och funktion i klubben?
– Bosse Fagerberg. Tidigare styrelseledamot och spelare i LSK. Numera hjälper jag till lite vid sidan om, säger Bosse.

2. Hur hamnade du i LSK?
– Det var på det glada sjuttiotalet. Jag spelade fotboll här i LSK,  vi höll till i Division 5 Bohusserien. Då kändes det som att vi förmodligen aldrig kommer att ta oss ur den här serien. Hur jag sedan hamnade i LSK:s styrelse är, kan jag nu avslöja; tack vare en kupp som Paul ”Palle” Pettersson låg bakom. Han och några till ville ha in nytt folk i styrelsen. På den vägen är det.

3. Vad lockade att hoppa på?
– Inget lockade. Absolut inget. Men det fanns ett missnöje med saker och ting. Det var eländigt dåligt i klubben. LSK hade inte ens någonstans att träna på. Plus massor av andra saker. Det fanns hur mycket som helst att ta tag i och jobba med.

4. Har du varit aktiv i andra idrotter/föreningar?
– Jag har spelar handboll i Uddevalla HK. Har också spelat fotboll i IK Oddevold och i Torps GoIF. Torp hade med stor sannolikhet Bohusläns bästa gräsmatta när jag spelade där.

5. Någon ledare som tidigt inspirerat dig att bli ledare?
– Lars Aronsson i Oddevold var en person som jag tidigt såg upp till.

6. Det bör ju ha blivit ett antal möten med fotbollsfolk genom åren. Någon ledare som imponerat extra på dig?
– Två sticker ut över mängden. Lennart Johansson (naturligtvis) och Lars-Christer Olsson. Fantastiska människor båda två. Jag är imponerad av det sätt dom jobbade sig från  en plats i svensk klubbfotboll och ända till toppen av UEFA. Dessutom, de jobbade fantastiskt bra tillsammans och drev saker framåt. Lennart Johanssons gärning inom fotbollen är ju mer än fantastisk. Förmodligen Sveriges störste idrottsledare någonsin.

7. Bäste spelare du mött på en fotbollsplan?
– Hasse Nilsson i Djurgården. Och känn på den här – vi möttes i Korpen! Men; nu kommer vi till  det fina i kråksången. På den tiden kunde man spela både aktivt i seriespel och i Korpen. Hasse Nilsson var stjärna i Allsvenskan och Djurgården, och han var väl ganska småhyfsad i Tudors korplag också… Det skulle aldrig kunna inträffa nu.

8. Favoritlag annat än Ljungskile?
– Djurgårdens IF. 

9. Hur blev Djurgården ditt favoritlag?
– Vi  var några stycken kompisar från Uddevalla med omnejd som  hade biljetter till IFK Göteborg- Djurgården på Ullevi, och det var en herrans massa år sedan. Och vi som inte var från Göteborg ville absolut inte heja på Göteborg,  eftersom vi träffade en hel del självsäkra göteborgare innan matchen, så vi  bestämde oss att heja på Djurgården i stället.  Lite längre fram i tid är ett nytt möte mella IFK Göteborg och Djurgården (3-7) tror det var 1966, den roligaste match jag sett. Fast jag misstänker att göteborgarna har en annan åsikt.

10. Du har sett en sanslöst massa matcher. Men vilken är den bästa matchen du sett?
– Det blir en riktig klassiker. Kvartsfinal i VM 1966. England – Argentina på Wembley (1-0 till England. Geoff Hurst målskytt).

11. Någon idrottsprestation eller idrottare som fastnat i minnet?
– Bob Beamonds fantastiska hopp på 8.90 i Mexico City. Oförglömligt. Jag var knappast ensam att först tro att nu har funktionärerna mätt fel med en meter. Men inte. 8.90 var det.

12. Har du någon favoritarena?
– Lövåsvallen i Billingsfors. Väldigt vackert.

13. Häftigaste arena du besökt?
– Wembley i London.  Jag var där innan den byggdes om. Wembley är landmärke inom fotbollen.

14. Du var länge med i SEF (Svensk Elitfotboll). Berätta om den tiden.
– Jag satt med i SEF i nio år. För att bli invald i SEF måste man representera en förening som spelar i antingen Allsvenskan eller Superettan. Jag tycker själv att den tiden var den absolut bästa och roligaste åren som ledare. Vilka härliga människor man mötte, jobbade med, diskuterade med, hade olika uppfattningar med, men alltid en god och konstruktiv anda i arbetet. Jag kan se tillbaka på de åren med glädje över vad vi i LSK gjort för att tillhöra svensk elitfotboll.

15. Vilken spelare är du extra nyfiken på i LSK?
– Isaac Boye. Men jag tror att det blir Andreas Murbeck som blir årets spelare. Jag tror faktiskt att LSK gör en hyfsad säsong.

16. Favoriträtt?
– Jag gillar en riktigt god T-Bone steak, lika mycket som jag ogillar när det serveras sylta.

17. Andra intressen än fotboll?
– Historia. Det är ett stort intresse jag haft i många år.

18. Smultronställe?
– Bohus Malmön är en av många pärlor i Bohusläns skärgård.

19. Någon bjuder dig på en veckas semester, allt betalt. Var åker du då?
– Tack det var ju trevligt. Jag åker gärna på en bilsemester till Skottland och ser mig omkring. Skottland är väldigt fint. Trots att folk envisas med att köra på fel sida vägen, och att killarna går omkring i kjol.

20. Vad skulle du aldrig ge dig på?
– Bungyhopp! Ärligt talat verkar det inte vara riktigt jäkla korkat att hålla på med något sådant strunt?

Så, här avslutar vi samtalet med Bosse Fagerberg. Vi skulle kunna hålla på att snacka i mååånga timmar till, men Bosse skall hem och äta.

Vi ber en stilla bön att det inte serveras sylta.

 

 

cool good eh love2 cute confused notgood numb disgusting fail