Nu har vi kommit in på försäsongens tredje träningsvecka och jag är nyfiken på en spelare som haft annat för sig än att kuta omkring på Skarsjövallens konstgräs det senaste – och dykt upp på träningarna först nu.
Fast det har varit långt från ledig från träning. Tvärtom. LSK:s målvakt Kees Sims har fått en inledning på detta år som varken han eller någon annan kunde ana. Istället för att vara hemma och lata sig i ett sommarskrudat Nya Zeeland och spendera tid med familj och vänner, har han i stället varit i England och visat upp sig. Och det var inte vilka klubbar som helst. Kees anländer till sin blott andra träning i god tid för att ta sig tid för att berätta vad han har gjort sedan seriens slut i fjol.
Välkommen tillbaka, Kees. Vi börjar direkt med att snacka om säsongen 2022. En målmedveten yngling med ambitioner lämnade en trygg tillvaro i Otaki, Nya Zeeland, för ett äventyr i den exotiska fotbollsmetropolen Ljungskile. Vad tänkte du när du beslutade dig för att testa att spela i Sverige?
– Min enda tanke jag hade i skallen var att jag tar och testar detta, och ser hur det är och hur det fungerar, och framförallt, jag åker till Sverige för att göra mitt absolut bästa och ge allt jag har på träningar och matcher.
Jag utgår från att du lade lite energi på Google?
– Visst gjorde jag det. Jag försökte ta reda på det som gick att få reda på. Jag tittade bland annat på lite highlights på Youtube. Men faktiskt bara från säsongerna 2020 och 2021.
Hur stor förändring var egentligen flytten och de första intrycken?
– Ärligt talat var det en chock att komma till Sverige mitt i vintern. Jag är ingen person som gillar det närmast konstanta mörker som råder här under vintermånaderna. Det är fruktansvärt. Kylan kan jag faktiskt stå ut med. Regn och blåst har vi gott om hemma i Nya Zeeland, så den biten pallar jag lätt. Men det här kompakta mörkret som råder från tidig eftermiddag till nästa förmiddag, är nästan mer än vad jag klarar av.
Nu när vi skriver februari 2023, vad sätter du för ord på fjolårssäsongen?
– Jag hade egentligen en enda tanke i skallen, när jag väl bestämt mig. Mitt fokus var att jag åka till Ljungskile. Jag tränar så hårt jag någonsin kan. Jag hade bestämt mig för att pusha mig träningsmässigt så mycket jag bara kunde. Jag var nyfiken. Jag kom hit för att lyssna, se och lära så mycket jag bara kan. Sedan efter halva säsongen blir dessutom Ollie (Oliver Bergman) skadad, och då får jag speltid i serien. Jag var överlycklig för chansen, och att få visa upp mig. Jag tycker också att jag hade flyt när jag väl fick spela matcher i Ettan.
Och så… i slutet av säsongen, i samma veva som Ettan nästan är klar, dyker det upp något oväntat. Du får åka till norska topplaget Lilleström SK och träna.
– Det kom verkligen överraskande. Men det var helt klart ett par steg upp, och en bra erfarenhet för mig. Jag fick lov av LSK att åka upp ett par dagar och testa, och jag hade bara en tanke. Det var bara att åka dit och ge det jag har att ge.
Säsongen tar slut, men du är kvar ett tag till i höstmörkret.
– Det stämmer. Otto (Ingham) och jag blev båda uttagna till att spela talangmatchen ”Morgondagens Stjärnor” i Göteborg. Det var jättekul. Speciellt roligt att få spela i ett lag där vi alla (och motståndarna) var i stort sett samma ålder.
Men du kunde slita dig från det charmiga novemberväder vi har på dessa breddgrader. Du hann med en sväng hem också.
– Ja, till slut kunde jag slita mig från lägenheten som jag delar med min gode lagkamrat Otto. Det är en lång resa hem. 30 timmar i flygplan och på diverse flygplatser. Men det var väldigt skönt att komma hem igen, speciellt när sommaren är som allra bäst där hemma.
Och väl hemma i Otaki igen, ja då händer det grejer. ”Sociala butiken” håller inte öppet lika länge som beräknat. Berätta vad som händer.
– Jag är hemma. Vi tittar på matchen mellan Liverpool-Leicester City i Premier League, då ringer min agent och säger att det finns en öppning för mig om att träna med… Leicester City. Fullständigt otroligt ju…. Jag trodde inte det var sant. Jag sitter hemma i Nya Zeeland och ser dom spela match i detta nu… och så kommer detta…. Jag tänkte… hur många killar från Nya Zeeland får egentligen den här möjligheten, så naturligtvis tackade jag ja till detta. Så sju dagar senare var jag i England och tränade med Leicester City. Otroligt.
Så du byter, snabbt som ögat, sommaren i Otaki mot januariväder i mellersta England.
– Det blev en omställning som var lika snabb som stor. Leicester City har en sprillans ny träningsanläggning som tydligen kostade drygt 100 miljoner pund om jag minns rätt. Jag kan säga att det fattades inte något där. Det är som att bo på femstjärnigt hotell. Spelarna blir oerhört väl omhändertagna från att man kliver ur bilarna på parkeringen till dess att dom kör hem till familjen igen. Det är nästan för mycket att ta in. Bara att det är tre ledare som fokuserade sig på målvakterna under träningarna säger väl allt.
Men väl i Leicester händer det mer för dig. Du får fler telefonsamtal, även denna gång från din agent och du skall få visa upp dig ytterligare.
– Ja. Min agent ringer mig igen och nu skall jag åka till en ny klubb. Klassiska Coventry City FC blir nästa anhalt. Coventry spelar i andraligan, The Championship. Klubben har en familjär och trevlig atmosfär. Det var lite som här i Ljungskile. Anläggningarna var inte av samma stuk som i Leicester, men det säger sig självt varför. Jag kan bara säga att jag gillade allt i Coventry också, och försökte ta in så mycket som möjligt.
Nu är det väl ändå dags att packa ihop grejerna och ställa in sig på att slita under mörka och kalla kvällar Skarsjövallen, men många erfarenheter rikare. Men inte. Telefonen ringer.
– Det skulle man tro, men här får jag ännu en ny möjlighet att träna på högsta nivå. Nu är det Premier League-laget Nottingham Forest FC som erbjöd mig att komma dit och träna. Det är nästan overkligt. En tredje möjlighet att få träna, lära mig mer och få nyttiga erfarenheter. Jag har på nära håll fått se hur fotbollen fungerar på allra högsta nivå här i Europa.
Det är mycket som hänt, många intryck på kort tid. Vad tänker du om det som hänt?
– Jag skall fortsätta att kämpa och ge min dröm om att spela fotboll på högsta möjliga nivå chansen. Det kommer att ta sin tid, jag har fått lära mig mycket, om rutiner och förberedelser inför träning och matcher, men framför allt har jag en väldigt klar bild av hur fotboll i England fungerar.
Men nu är du här i Ljungskile igen.
– Kul att vara här igen och träffa lagkamraterna, nya och gamla. Det blev sammanlagt fem veckors kappsäcksliv i England, så det är skönt att bo i lägenhet igen. Visst har jag fått uppleva mycket, jag hoppas jag har lärt mig saker som jag får nytta av på och utanför planen. Jag kommer med stor glädje och en bra känsla i kroppen till Ljungskile efter veckorna i England. Nu vill jag bara dra igång med säsongen tillsammans med lagkamraterna och alla runt laget. Dessutom behöver Otto mig. Det är nämligen jag som håller ordning på det mesta hemma i lägenheten.
Kees tackar för en trevlig pratstund innan han hastar iväg mot omklädningsrummet för ombyte. Försäsongsträning väntar. Det är ett tag kvar innan vårsolen återigen skiner på Skarsjövallen. Då finns återigen chansen för Mr. Sims att skina.
Anders ”Melker” Antonsson
