”Sköna maj välkommen till vår bygd igen, sköna maj välkommen våra lekars vän”. Ni slipper mina försök till sång och lyrik, och jag slipper förhoppningsvis att frysa ett tag framöver.
Vi är fem omgångar in i seriespelet, och nu först, efter att våren än en gång strök månaden april i sin kalender och drog iväg på en väldigt olämpligaste bondpermis, har vi fått se vårt LSK spela på hemmaplan. Det har varit ”hej då våren” och ”välkommen till blåsningen”. Hemmapremiärerna fick vi, och många andra klubbar också för den delen, glömma, och dessa flyttades till andra spelplatser. Första matchen på Skarsjövallens gräs kunde liras först 24 april.
Avdelningen: Nu börjar det.
Vi kan bocka av seriepremiärerna, flyttade matcher och efterlängtade premiärer hemma på Skarsjövallen. Och så kryddar vi anrättningen med sköna segrar, halvsnopna kryss och en sur torsk. Men, äntligen luktar det nyklippt gräs på Skarsjövallens allt grönare gräs, så… det har skall bli skoj att följa…
Avdelningen: Lite roligt.
Det känns som att en ny vind blåser genom herrfotbollens lagbygge, och jag hoppas detta får hålla i sig, och gro. Initialt konstaterar vi att 11/20 delar av spelartruppen är kvar från ifjolårssäsongen. Ledarstaben känner vi igen. Nyförvärvet Uba Charles har imponerat stort, och är redan nu säkrad för ytterligare två säsonger i grönt. Och…. det har börjat dyka upp spelare från de egna leden ända upp på Division 1-nivå, och ytterligare några som redan varit uppe och känt hur fotboll är på seniornivå. Detta är signaler som jag gillar skarpt. Kämpa på. Låt saker få ta tid, bara man är inne på rätt spår. Jag gillar när man har en plan. Då får det ta sin tid, har man ingen plan, så då får ingen heller någon tid, och det blir inga resultat heller i sista ändan, och hur jäkla smart är det egentligen?
Avdelning: Vi tittar åt ett annat håll nu.
Det har snackats om domarbrist i fotbollen, men jag tror nog det problemet är löst. Jag är i grund och botten inne på linjen att spelare skall spela, ledare skall vara ledare, domaren dömer och publiken tittar på. Men det är bara att titta på vilken jäkla match med herrar i våra högsta serier (eller internationella matcher). Där är det gott om vikarierande extradomare, spelare och ledare, som allt för ofta rusar fram till domaren, viftar värre än en stins på anabola, och gör allt vad man kan för att förminska och sätta press på domarna. Man är inte sen att visa att man har en klart avvikande uppfattning. Och detta elände får pågå. Hela jäkla tiden. Klubbarna har svart bälte i att skiva sina dokument om värdegrunder, om hur viktigt och riktigt det är med positiva förebilder för våra unga. Men hur ser verkligheten ut ? När skall klubbledningarna sluta med detta gulli gull med spelare/ledare? För tusan, ta tag i de egna spelare/ledare när dom skenar iväg. Då är dom definitivt INTE några förebilder. När skall klubbarna ta tag i fuskarna ute på banan? Skall dagens kids också bli usla fuskare som rullar runt, filmar, gestikulerar och förstärker som om man vore i första stadiet att lämna jordelivet? Det är upp till alla klubbars respektive ledare att hosta upp sig, kasta bort cowboyhatten och visa vem som bestämmer i resp. klubb. Ni har bollen. Ducka inte för problemet, för detta hänger på er. Bara er. Idrotten borde kunna göra mycket bättre här, och allt börjar på ruta ett. Med sig själv. Dessutom kan man ju undra varför damfotbollen är så förskonad från detta gissel? Hur kan det komma sig att handbollssporten är så förskonad från denna skit? Där ger och tar man smällar så det står härliga till, men där finns ingen plats för filmare.
Avdelningen: Hur tusan blev det så här?
Noterar att någon form av rekord slogs när Örebro SK fotade ut sin tränare Joel Cedergren efter en enda match i Superettan. Cedergren fick ett treårskontrakt av ÖSK inför säsongen, men man bryter upp och byter ut efter en match. Sorgligt, sa Bill.
Avdelningen Inte alls roligt:
Allt för många svåra skador som LSK Dam har drabbats av under säsongen. Det känns som ett systert och förmodligen svårslaget rekord. Kämpa på tjejer, ger er aldrig, och framför allt; allt gott till er på vägen tillbaka till träning och match.
Avdelningen: Rakryggat.
Lise Klavenes, är ordförande i Norges Fotbollsförbund och en kvinna med integritet. Tack för ditt uppfriskade tal (egentligen en riktig uppsträckning) i Doha inför lottningen av VM i Qatar. ”2010 tilldelades Qatar VM av FIFA på ett oacceptanbelt sätt med oacceptabla konsekvenser”. Denna mening innehållande tretton ord säger allt om ett ruttet broderskap. Naturligtvis fick hon inga nya vänner bland de fågelholkar som satt där i den humanitära stormakten FIFA´s salonger, men du har desto fler anhängare utanför denna unkna samling av ”fotbollsälskare”.
Avslutningsvis om FIFA. Hur detta broderskap egentligen fungerar, resonerar och tänker och bör stå alldeles klart för alla och envar när man tittar på hur man fördelat de tre senaste VM-turneringarna:
2018 Ryssland (Folkmängd ca 145.000.000 , yta 17.000.000 kvadratkilometer)
2022 Qatar (Folkmängd ca 2.800.000, yta 11.500 )
2026 Mexico, USA & Canada. (Runt 500.000. 000 invånare i de tre länderna på en yta av 22 000 000 miljoner kvadratkilometer
Fotbollsnationen Qatar har en yta som är storleksmässigt lika stor som Skåne (eller om ni hellre vill; Härjedalen), och har en fotbollshistoria så omfattande, att den med lätthet kan skrivas ned på en notislapp, och du får ändå en hel del uytrymme över…. Kom nu inte och säg FIFA och Fair Play i samma mening.
Nästa månads Snedsparkar & tåfjuttar blir mindre gnällig. Jag lovar.
Anders ”Melker” Antonsson
”Ingen som gjorde sitt bästa har någonsin ångrat sig”