När dammet lagt sig efter sista sparken, i sista matchen och den inledande besvikelsen (och ilskan på felaktiga domslut 😉 ) lagt sig, börjar i vart fall jag ganska snabbt tänka på vad som var bra och mindre bra i spelet och cupen i övrigt.

Inledningsvis kan vi väl konstatera att organisationen och cupen i allt väsentligt varit till förnöjsamhet vad avser såväl mat, transporter och väder – för att inte tala om våra sköna tjejer och föräldrar vid sidan om! Jag tror att jag räknade ihop att någon eller båda föräldrar till 12! av 17 tjejer tog sig till Helsingborg under helgen! Fantasktiskt. Även om besvikelsen var ordentlig i bilen på väg hem – kändes det som om det var trötta men överlag nöjda tjejer. Marginalerna är små och vi kunde lika gärna gått längre än till kvartsfinal i B-slutspel.

 

Det vi pratade om i vår bil var framförallt fyra-fem saker som skiljde oss mot t.ex. Rosengård (vilket kanske inte är en realistisk målsättning men iaf). Inga nya saker, och ingen hjärnkirurgi men om vi ska kunna mäta oss med de allra bästa lagen måste några saker förbättras. Vi bör först börja med att beröma oss själva och ge oss en eloge för vårt fina försvarsspel. Där har vi inte mycket att förbättra mer än vikten av att vara på tårna från början, att alltid jobba aggressivt och ta löpningarna för varandra – samt att aldrig ALDRIG! låta någon passera. Steget från detta till den första punkten i ambitionen att skapa ett bättre eget spel är kort.

 

1. Och där har vi första punkten. Hålla i bollen inom laget. Det gör man genom att efter varje passning ta en ny position och springa för att hjälpa varann – det kommer vi att nöta på träningarna framöver och i matcherna. I backlinjen är det tillåtet att rensa under press – i övrigt ska vi försöka spela oss ur situationerna! Det blir för jobbigt att jämt jaga efter bollen.
2. Ytterbackarna måste komma med i spelet mer – även i anfallet. Vi kan inte ha 4 backar som står kvar och väntar medan övriga anfaller. Därför kommer vi att testa formationen 3-5-2 i lämpliga matcher (3 backar, 5 mittfältare och 2 anfallare där de två yttre mittfältarna agerer ytterbackar i försvar och yttermittfältare i anfall).
3. Och då måste man orka springa mycket, så konditionen måste förbättras – jaja, det är skittråkigt men tänk vad roligt det är på plan när man orkar mer!
4. Förbättra snacket på plan – vissa saker är svårt att öva upp, t.ex. dribblingar, långpass och löpvägar men att öppna munnen och tala om för varann var man är eller var man ska spela bollen kan vi börja med utan övning. Ni är bra på det på träning men på match blir det ibland knäpptyst.

Med detta sagt måste jag återigen påminna om att vi gjorde en strålande insats i cupen. Inställningen i varje match (kanske första undantagen) var perfekt. Vi håller jämna steg, nåja, med några av de allra bästa lagen i Sverige – med spelare som tränar fyra gånger i veckan. Sammanhållningen är god – vi går sakta men säkert mot att vara ett lag.

 

Under hösten kommer vi fortsätta att ansvara för båda lagen som spelar i div 1 och 2. Vi för diskusion med huvudstyrelsen om en lösning för kommande år – i samarbete med Damlaget – för att kunna fortsätta med två lag nästa år. Återstår att se var det landar men med alla underbara tjejer i laget är framtiden ljus!

/Martin Görling tränare

 

Nedan finns lite härliga bilder från cupen